Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Se opp nu, Andersson! Där kommer en igen!» nämligen
en högrest våg. Olof Anderssons lugna och pålitliga figur,
som läsaren finner tecknad af en bland sommargästerna, ingaf
emellertid en lämplig trygghetskänsla. Är vinden mindre
stark och om man seglar på djupt vatten, kan man förena
seglingen med makrillfiske, i det man släpper ut en lång ref
med ett stycke makrillrygg på kroken. Ännu var det dock
väl tidigt för att dörja makrill. En dag hade Olof
Andersson ett mindre exemplar på kroken — till vattenytan men icke
längre. »Tappar man den första», förklarade Olof, »så far
man ingen mer i den vännan.» Och han siade rätt. Bättre
lyckades ett ålfiske med danska ryssjor i hamnen en tidig
morgonstund. Vi fingo då, det vill säga, noga taget, min
värd och hans son fingo mellan 25 och 30 kilo i 5 ryssjor.
Nå än kallbaden då, huru serveras de? — De serveras
inte alls. Man tar en handduk eller ett lakan under armen
och klättrar ned mellan ett par klippor i någon afsides vik
samt störtar sig i hafvet, om det är djupt, eller ligger på
bottnen och plaskar, om det är grundt, hvarefter man tar
solbad på strandklipporna, om någon sol synes till, hvilket,
som bekant, ej alltid var fallet sista sommaren. Det var då
också praktiskt att inte taga med sig någon termometer, ty
i saknad af sådan kunde man njuta af inbillningen, att det
i dag varit en half grad varmare i vattnet än i går. Jag
antar, att vi i regeln hade omkring 16 grader. I Marstrands
badhus lär det ej ha öfverstigit 17 på sommaren. Men i
Västerhafvet kännes ju en svalare temperatur behagligare än
till exempel i Vättern eller till och med i Östersjön. En
dag, då det var regnigt, blåsigt och svalt, unnade jag mig
den lyxen att låna en nyckel på gästgifvargården. Denna
nyckel skaffade mig ingång till en liten afklädningshytt vid
Kattviken norrut och tillträde till en trappa ned i vattnet —
hvilken trappa dock för tillfället var bortblåst och simmade
fritt omkring längre in i viken, hvarifrån den endast under
upprepade protester lät kalla sig till ordningen. Rättigheten
att anlita slik bekvämlighet dagligen sades kunna köpas för
den betydliga summan af 50 öre per sommar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
