Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tåget stannade vid stationen bröt det löst med åska och
slagregn, så att passagerarna för en lång stund måste söka
sin tillflykt till väntsalen. På de få minuternas väg upp till
gästgifvargården Grönland kunde jag sedan se, huru ovädret
förvandlat landsvägen till en enda lervälling. Detta var nu
ett streck i min räkning: jag hade hoppats att redan denna
afton kunna undangöra åtminstone de 33V2 kilometerna till
Bu gästgifvargård i Lima, men härpå var tydligen icke att
tänka i ett sådant väder och väglag.
Först nästa morgon, efter en torr natt, kunde alltså
cykelfärden böija. Något före kl. 6 var jag i sadeln. Hela
utrustningen utgjordes af en väska på ryggen, innehållande
det nödvändigaste i litteratur- och persedel väg — jag
hoppades ju ännu att icke behöfva vara borta mera än en natt.
Främst i väskan märktes en kodak-kamera af mellanstorlek,
som icke skulle komma att slitas mycket under denna resa,
samt en regnkrage, hvilken däremot skulle blifva så att säga
mitt intimaste plagg. Då jag icke trodde väderlek och
väglag mera än jämnt, hade jag tagit »oväderskostymen» och
de sämre skorna på.
Dalgångens rika bygd, med den ena byn tagande vid,
där den andra slutar, fortsätter ett godt stycke norr om
Malung och upphör egentligen först med Fors, 12 km. bort.
Där börjar skogen, 15 km. oafbruten furumo, utan en
människoboning, utan ett kulturtecken, utan annan omväxling än
att älfven träder fram på ett enda ställe. Det är en
naturlig gränszon, som afsöndrar öfre Västerdalarna från Malung
och äfven i språkligt hänseende lärer föra Lima och
Transtrand närmare Norge. Först järnvägen Malung—Lima, på
hvilken nu arbetas, torde komma att ändra detta
förhållande.
Färden genom skogen, öfver lågkullrig terräng och fast
sand, gick som en dans för cykeln, och där var ingen
generande trafik: ett gående postbud och en skjuts, det var allt.
Vid pass 9 km. från Fors fann jag skogen på bägge sidor
om vägen genomskuren af en lång och rakt uthuggen gata,
som gick öfver berg och dal så långt ögat såg. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
