Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gröna vidder, blåa åsar, en glimt af Orsasjön —
Wåm-hus kyrka och Orsa kyrka — Mora med kyrka och majstång
— och Siljan och Gesundaberget.
I Mora skiljas våra vägar. En skall till Orsa, en till
Falun. Jag vill till Leksand och har den turen att — sedan
jag sett mig mätt på Gustaf Vasa och Curry och kyrkan
och dalautställningen — fa följa med Flottisten, en hvit och
treflig bolagsångbåt.
Jag har också önskeväder — allt är blått, blått, både
höjder och himmel; endast i väster smälter solen luften
omkring och under sig, så att den glöder gullgul.
Nu har Siljan helgdagsdräkten på sig — nu leker och
lyser och ler hon. Och jag sitter för mig själf och gör
jämförelser mellan henne och Wäsman.
Storvulet vackra äro de båda. Siljan är ju åtskilligt
större och vidare, hennes berg högre och ståtligare — men
också oroligare.
Det börjar med Gesundaberget, ståtligast och
stillsammast. Så kommer puckel vid puckel, knöl vid knöl, de mest
öfverraskande stup och kullar — lif och rörelse, mer blåst
och växling och humor i dessa linjer än i Wäsmansbergens.
Men ändå — jag tror att jag i längden trifs bättre med dem;
deras konturer, det är det höga lugnet, det är kraften som
hvilar, det är harmoni och jämvikt. Deras linjer äro renare,
ädlare; Siljanslinjerna mer knottriga, ettriga, nyckfulla —
också fylligare, likna mer runda kvinnoformer, ibland snörda
till oskönhet, ibland hvälfda i härlig yppig frihet. Wäsman
är manligare, Siljan kvinnligare, det hörs redan på namnen.
Själfva stränderna äro i allmänhet vackrare kring
Wäsman. Siljans östra strand är låg och enformig — ett drag
som inte finns en skymt af i hela Wäsmans karaktär — ända
tills man närmar sig Rättvik och ser kyrkan lysa hvit ur
grönskan och ser alla byarna på sluttningarna med fönstren
glimmande i kvällsolen som skärfvor af kattsilfver.
Och Sollen är vackrare än Sollerön — mindre till
omfång, men högre, mäktigare, manligare också den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
