Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den äro sik, id och lake. Under de mörka höstkvällarna
tagas gädda, sik och harr genom ljustring (tuulaslus)y
hvilken idrott på öfverkalixmål heter att »stiri» eller att »ståta».
Laxen förekommer i de nordligaste fiskevattnen i ett
flertal arter och former, som ännu icke torde blifvit
tillfredsställande särskilda af vetenskapen — om detta ens är
möjligt, enär de öfvergå i hvarandra. De kunniga skilja
emellertid mellan blanklax (loki), börsting (taimen), tammukka
(det lapska tapmok), röding (rautu) samt den rödmagade
laxöringen [punavattarautu) från trakterna kring Torne
träsk. Hvad de än heta — de erbjuda i alla händelser
allasamman en läcker spis, icke minst den på flugkrok
i skogsbäcken fångade skygga laxöringen, som man emellanåt
far glädjen att »pin färsk» steka på glöden vid den enkla
men alltid välsmakande måltiden under rasten i det fria.
Den på vandring -stadde finnen — som gör tjänst såsom
vägvisare (lusi, lots), om han är »kunnig» med trakten och
finner fram öfver deTolika »landen», förstår att välja
hyggliga »landskap» o. s. v., men eljest är ens goda skogskamrat
såsom bärare och knogar med den spån- eller helst
näfver-flätade konten på sin breda rygg — har i sin skinnväska
(laukku; öfverkalixmålets köjl af den lokala svenskans kyl
eller kyla) ett ingalunda föraktligt munförråd. Han har en
vackert skuren smörask (rasia) med kraftigt doftande v oi, en
gulmålad leili med surmjölk, djupnaggadt rieskabröd, en
skinn-eller tygpåse med det kära kaffet, en annan med socker, en
saltdosa af näfver (suolarasiä) för att sätta nödig piff på
kaffet och ett lomskinn med finnblader. När han ätit och med
alla gudslånen styrkt sin lekamen, drar han upp
tobaksbladen, skär dem till karftobak på ett stycke näfver eller mot
pjäxstöfveln, tänder masurpipan och är sedan fullkomligt
belåten med sig själf och hela världen.
Här torde rätta platsen vara att omnämna några finska
terrängbeteckningar och ännu några naturord. Skogen heter
rnettäj mycket tät ungskog karhakisto. En tät, försumpad
granskog med yngre, snårig björkskog kallas autto. Berg
heter vaar a, men är toppen kal, skoglös, heter det tunturi\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
