- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1904 /
267

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att fortsätta marschen längs sjöstranden. Vi ha inte en half
mil kvar, förmodar Pålsson. En afrifning och en kopp kaffe

— och så bryta vi upp igen.

Och sedan vi stretat oss fram ungefar en timme genom
oländigaste mark, öfver sanka strandängar, vindfallen, bäckar
och åsar af hvassa, halft mosstäckta stenblock, stannar
min vägvisare plötsligt och pekar triumferande; uppe på en
liten kulle framför oss skimrar ett hvitt tält i morgonsolen.
Tätt invid står en torftäckt grön kåta.

Sällan har jag sett en ljusare och mer upplifvande syn.
Dessa tecken till människor och civilisation midt i den
ofantliga ödemark vi genomtågat verka som en innerlig och rörande
smekning. Och medan Pålsson kryper in till manskapet i
kåtan, där han har en bror, en kusin och en svåger att hälsa
på, löser jag med nervösa fingrar tältöppningens många
knutar och tränger in till min bror, som yrvaken vänder sig i
sin sofsäck, gnuggar ögonen och tror sig se en drömsyn.

# *

*



Jag vaknade ur en tung dvala; solen sken på tältets
hvita väggar och gjorde luften där inne ångande varm. Efter
en sekund af sökande förvirring erinrade jag mig, hvar jag
befann mig. Jag hade vederbörligen tackat och belönat min
utmärkte lots, som genast återvändt den långa vägen till
Oldklumpen, drifven af omtanken om sin slåtter. Jag hade
fatt en stor kopp kraftig, varm buljong och sedan sjunkit
ned på min brors lediga bädd; i tämligen osammanhängande
och ifriga frågor och svar hade vi nödtorfteligen förklarat
situationen för hvarandra, hvarpå jag öfverlämnat mig åt
sömnen. Och nu låg jag och hvilade mig efter mödorna.
Hur skönt det kändes att sträcka ut sig på sofpåsens mjuka
renskinn! Fastän nog skulle en smula frisk luft öka
välbefinnandet och litet föda ändå mer.

Värmen och hungern drefvo mig till sist ut ur tältet.
Solen stod nära middagshöjd; öfver fjällen och sjön låg stilla
sommarglans. Granskogen susade sakta rundtorn lägerplatsen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:55:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1904/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free