Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott tätare och kraftigare än förut. Hvad tjänade kampen
mot skogen, den öfvermäktige, nej man måste taga skogen
till vän ej till fiende. Att följa älgens spår i dagar, att sätta
bästa snaran för tjädern och orren, att locka fisken på
kroken bättre än någon annan, det vore uppgifter värdiga en man.
Röja sten och så råg kunde man göra på lediga stunder,
viktigare var att sköta myrfördämningen, så att myrhöet blef
bra och rikligt, ty därpå hängde kreaturens väl vida mer än
på den lilla hemtäktens gräsbackar. List, slughet,
uthållighet när det gällde, försakelser när så påfordrades, men hvila
och riklig nödtorft under långa mellantider, se där hvad
skogen fordrade af och gaf sitt folk.
Så kom en ny tid. Dess pioniärer voro de första
skogs-köparna, som kring 1870-talet förvånade de gamla finngubbarna
med att bjuda penningar för skogens träd; förut hade de aldrig
tänkt att reda penningar från deras bygd kunde vinnas af
annat än skogsfågel, smör och pottaska, som öfver långa
vintervägar måste föras till marknaderna i Röros, Falun eller
än aflägsnare trakter, då man skulle förvärfva de fa riksdalrar,
som äfven här uppe voro af nöden för att vinna något af den
stora okända världens mest lockande produkter. För de stora
kapital, som några hundra eller ett par tusen kronor syntes
innebära, afhände man sig gärna rätten att afverka de träd, som
annars fingo falla omkull själfva, när deras tid var kommen.
Men än viktigare var, att en dag kommo landtmätare med stång
och kedja och instrument, mätte i skogar, som af ålder varit
deras, och en vacker dag i medio af 1880-talet fingo de
besked om att nu var allt oåterkalleligt deladt här uppe,
bönderna hade fatt sina skiften, men kronan hade tagit allt det
öfriga, utom en del, som afsattes till Hamra kapellags
be-sparingsskog och af hvilkens inkomster man byggde vägar,
som flertalet bland bönderna ej ansågo sig behöfva, gaf dem
telefoner, som nu visserligen synas oumbärliga, byggde
skolhus, som man förut kunnat reda sig utan, och öfver hufvud taget
ändrade om hela lifvet här uppe, för att nu på sistone i dessa
dagar börja bygga en järnväg genom deras forna skogar!
Undra den som vill, att de, som sett de gamla tiderna,
Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1904. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
