Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår sommarsaga från Gotlands kuster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi nådde det lilla fiskläget midt emot
Heligholmen, en liten stenuppfylld holme utanför
Vamlingbokusten. Utanför holmen sjöng bränningen
och högre än den en här af måsar, som gungade på
vågen, seglade högt i den ljusa etern eller sutto på
stenarna kring holmen. Det var redan middagstid och
solen stod rätt i söder, då vi nådde vändpunkten på
vår färd, Gotlands sydligaste udde, det sagoomsusade
gamla Hoburgen. Du står där, gamla Hoburgen, en grå
kalkmurad utpost, trotsande hafvets vilda vågor. Du är
utsänd från Gotlands stenfamn för att med ditt ensamma
marmorblock bryta stormens raseri, kasta tillbaka
de väldiges anlopp, begrafva dem i ett sjudande,
vanmäktigt virrvarr nere vid din bergfasta fot.
På trenne sidor har du hafvet, det väldiga, det
ombytliga, på tre håll hvita segel eller bolmande
järnskutor. De komma dig nära, då himmeln är hög som i
dag och milda vindar smeka vidderna, men ryter stormen
öfver vreda vågor och rider Tordön becksvarta moln,
då fly de dig, ty de veta, att dina hvassa klippor
äro farliga vänner och de långa sandarmar, som växa
ut från dig under vattnet, gripa dem och rulla dem
som bräckliga flarn mot ditt obarmhärtiga bröst. Men
på den fjärde sidan har du leende bygder, gröna fält,
mognande skördar och det hvita, soliga Majstre.
Sägner gå om dig, gamla Hoburgen, glada sägner
och sorgliga sägner, ammade af folkets fantasi och
fostrade under seklers växling. En af dem vill jag
berätta. Den handlar om Hoburgsgubben och den rika
faddergåfvan.
Det var en gång i tidernas morgon ett rikt och
mäktigt bergatroll, som valt sitt näste i det ensliga,
hafsomflutna Hoburg. Ej långt från berget bodde en
fiskare, och som han stod synnerligen väl i vantarna
hos trollet i berget, hade han ofta tur med fisket. Så
hände sig en vacker junidag, att fiskarens hustru
födde en son. I stället för att glädjas häröfver
blef fiskaren sorgsen. Dopet, fadderbjudningen
och alla andra kostnader skulle bringa honom till
tiggarstafven. »Hvi ser du så sorgsen ut», sporde
honom hans dräng, då han några dagar efter barnets
födelse stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
