Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Gagnef i Dalarna - Bild 53. Gammalt »krusåklä»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I stugan virkas det, i »buan» virkas det, och aldrig
möter man på landsvägen en ung kulla med stickstrumpan
i hand.
Men kanske drar hon upp ur kjortelsäcken ett hvitt
trådnystan och en virkkrok. Och så virkar hon bort
sina dagar, och spetsbuntarna växa och växa, tills
de ligga i byrålådan som onyttiga högar af slösad
kraft! – Det är ett sorgligt kapitel, detta! – Men
virkningen är »på modet» – och modet är en svår
herre – ibland, tycktes det mig, svårare i Dalarna
än annorstädes.
I sängen se vi också ett täcke eller »krusåklä»
(Fig. 3), och det är vackert, ty det är gammalt. De
nya äro sällan vackra med sina småplockiga
rosengångsmönster i skarpa, gula och gredelina
färger. – Denna är väfd af ett groft, hemspunnet garn
med grof varp i djupa, starka färger, som ha all sin
friskhet kvar. Mönstren äro stora och duktiga, <!– FIXME: bild: Fig. 3. GAMMALT »KRUSÅKLÄ» FRÅN GAGNEF.–>
och vepan står som helhet bra nära de enklare norska
bondväfnaderna. – Till det gamla Floda»åklä’t» med
dess rent orientaliska prakt af ståtliga mönster,
utsydda i långa styng mellan rosengångsränderna,
når den ju inte upp (se fig. 4).
Karimoster är gammal, och med en glimt af hopp fråga
vi, om hon kan färga. – »Ja, visst färgar ja», säger
hon, och vi börja förhöra henne, men komma snart
underfund med att det är med påsfärger – hon som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
