Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I öfre Dalarnas fäbodar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den öfver taket på stugan. Då bar det af ut med
allt folket, men i förbifarten sökte de rycka af
kullan hennes bröllopsstass, ty hade detta lyckats,
så skulle hon ha varit i deras våld. Kullan slog
emellertid armarna i kors öfver bröstet, så att
trollen kunde inte få af henne kläderna, utan hon
fick ha kvar dem som ett minne af sitt äfventyr i
fäbodarna. Brudkronan skall hon sedan, enligt en
variant af sägnen, ha skänkt till kyrkan.
Trollen uppenbara sig ofta i fäbodarna i form af
en fru. Det vanliga namnet på trollfrun är i Orsa
grannasmor. Då man tilltalar henne, titulerar man
henne kära mor. Om hon på natten genom buller stör
fäbodfolkets hvila, så kan man få bort henne genom
att säga: »Nu, kära mor, skall du låta oss vara
i fred.» »Grannasmor» tros ha boskap, som hon går
vall med i skogen. Så kan man om natten höra hennes
»kulande» i skogen. Hennes kor skola vara särdeles
feta och präktiga. Finnarna i Orsa sägas ha kor,
som härstamma från »grannasmors» hjord och därför
anses vara af en särdeles god ras. »Grannasmor»
har äfven fäbodar, vanligen öfvergifna fäbodvallar,
där hon har korna i bet. Så kan man få se henne midt
på vintern komma gående på någon fäbodväg med alla
sina kreatur. När vallkullan går i skogen och söker
efter sina bortkomna kor, så blir hon lätt förvillad
af »grannasmor», som låter henne höra ljudet af
koskällor här och där i skogen, utan att hon sedan
kan finna kreaturen där. Det gäller då för henne
att »komma ihåg sig», som det heter, ty eljest kan
hon bli narrad rundtom i skogen. Särskildt rädd för
grannasmor har man varit, då man haft barn med sig i
fäbodarna, ty sådana lockar hon gärna bort. En kvinna
hade en gång tappat bort två barn i skogen och sökte
länge efter dem. Till slut ropade hon: »Om du ger mig
tillbaka barnen, så skall du få bästa kokkitteln af
mig.» Då kommo barnen genast till rätta. Det befanns
då, att de följt en främmande kvinna, som varit lik
modern. Om »grannasmor» möter någon i skogen, så kan
hon förvända synen på denne, så att han inte känner
igen sina egna anhöriga. En sådan person blir inte
löst ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
