Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖKSTENEN.
43
sprutande, böljande drifvor öfver skären utanför Hästholmens
hamn. I söder och öster ett bredt bälte typisk östgötaslätt,
bärande gulnande skördar, som icke synas ha tagit något
intryck af det allmänna oårets påkänning. Mot horisonten bli
de öppna fälten sparsammare och mindre och skogen och
bergknallarna tätare och snart vidtar skogsbygden. I
nordost ligger Tåkern, vidtberömd för sitt fogellif, en gång en
af vårts lands märkligaste insjöar, upprepade gånger sänkt
och nu genomdragen af breda vassar, som ej blott följa
stränderna utan i stora flak bryta äfven den öppna sjöytan.
Jag har vändt mig genom tre fjärdedelar af kompassrosen,
gör ännu en liten vändning och står ansikte mot ansikte
med Omberg själft, där det brant stiger i höjden, tätt höljdt
i bok- och granskog, mörkare och tyngre i regntöcknet än
vanligt. En säregen och skiftande natur denna
ombergstrakten! Och den är lika rik på minnen som skönhet. Under
mina fötter ligger Alvastra klosterruin. Ett stycke ned på
vägen åt Hästholmen utpekas af sägnen den plats, där Sverker
den gamle blef dräpt af sin hästesven, då han juldagsmorgonen
var på väg till ottan i klosterkyrkan. Bakom Alvastra ruiner
tronar på toppen af en sakta stigande höjd Heda urgamla
romanska kyrka med sitt karakteristiska, rektangulära torn,
och där bortom, nästan rakt i öster från min utsiktspunkt,
ligger en helt vanlig landskyrka i äldre 1800-tals-stil med
den obligata hvitmeningen och den lika obligata lanterninen
ofvanpå det stubbade tornet. Hon skulle ej ha nämnts här
lika litet som hennes torn, om det ej varit Röks kyrka och
vid foten af det tornet stått en runsten med den germanska
forntidens största och säkerligen också märkligaste inskrift —
rökstenen.
’ En gammal författare, Broocman, berättar i sin
Beskrif-ning öfver the i Öster-Götland befinteliga städer, slott,
sockne-kyrkor etc., att »i Kyrkobodsmuren (i Rök) en runsten
insatts som är aldeles obegripelig och oläslig». I kyrkbodens
mur satt den ännu i mäns minne, och då boden refs i midten
af 1800-talet, troligen samtidigt med Röks urgamla
romanska kyrka, blef stenen först insatt i vapenhusets innermur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
