Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BOTTENHAFVET TILL ATLANTISKA OCEANEN. 313
I Jäkkvik finnes mycket björkskog och följaktligen
mycket mygg, men tack vare mitt moskitnät kan jag trotsa dem
och sofva i hvilken lada som helst.
Det var kvalmigt, och snart ekade fjällen af
åskskräl-lama. Blixtarna gjorde sig briljant mot snön på topparna.
o
Askväder med snölandskap. Detta var något nytt. Dagen
därpå funno vi åtskilliga sikar flytande omkring, ihjälslagna
af blixten, som urladdat sig i vattnet.
»Buorist». Vi landstiga vid en lappkåta nära stranden,
och den gamla kvinnan, som bor där med sin sonson och
•«
en bräkande get, hälsar oss nyfiket men vänligt. »Ar han
engelsman? Jaså, inte.» Den lille lappojken, som ej hade
dockor att leka med, hade gjort sig en lappkåta, mycket
bra för resten; men han var vid dåligt lynne, emedan han
fallit i sjön och var våt som en tupp. Han hade blott en
dräkt af skinn, som var för liten och satt åt som trikå.
Den vax kanske ej af oftare än då den skulle lappas.
Gumman ville koka kaffe åt oss. Nej tack. Jag bad
henne lugna sig, så skulle de få både stekt och kokt fisk
af oss samt kaffe på köpet. »Men vi hade ju ingen och
ingenting att koka i.» Kokapparaten fram. Denna, som
är af förtennt järnplåt, lätt transportabel, väger något öfver
ett kilo och är föga skrymmande, innehåller en större panna,
en stek-dito, kaffesurra, två koppar med fat, knif, gaffel
och sked. Eldas med ved, men äfven, förstås, med annat.
En natt på tåget kokade jag vatten på apparaten med
tillhjälp af konduktörens signallykta och bjöd på kakao. —
»Nu fattas laxen», sade gumman och såg spydig ut. Hon
hade ej fått något på sina nät. Jag hopsatte ett spö, gick
ned till forsen och halade vid första kastet in två fina
öringar om en half kilo hvar. Ytterligare några kast och
vi hade mer fisk än vi kunde konsumera.
Hastigt var fisken rensad, fräste i pannan, utvecklade
en ljuflig, aptitretande doft. Afskrädet fick geten och åt
det med begärlighet.
Ju mer man nalkas Norge, desto flera engelska
sportfiskare påträffar man, och bland dem berömda globtrotters,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
