Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som om förintelsens kalla ande fore
kring om mig, isande allt uti sin flykt.»
Som slutstrof sätter Sturzen-Becker en imperativ:
»Du, när ditt öra såras af dvärgakifvet,
när utaf stundens missljud störes ditt hopp,
stig på de fria höjderna af lifvet,
stig på din tankes Sulitelma opp!»
Detta är vanligen synpunkten, vare sig den som här är
enbart själsstärkandets, eller som hos Palmblad äfven bär en
religiös prägel: »Naturen grundläde dessa fasten, på det att
människorna någon gång under sin lefnad måtte uppstiga
därpå och öfverse loppet af sin bana. Ingen är så
fördärf-vad, att han ej, då han så närmar sig den Allsmäktiges
borgar, känner sig bättre och ädlare. Men huru undransvärda
och fåfänga synas oss icke då dessa människor, som äflas
och fika, hoppas och frukta, hata och förfölja hvarandra,
likasom om allt vore mer än ett skuggspel! — Huru frisk är
här icke luften, huru skärpek icke synkraften och alla sinnen;
huru smått och lågt förekommer icke allt under ens fötter:
glädje och smärta, hopp och lidande, som sinsemellan skifta
människans stunder.»
Om man särskildt tänker på den art af naturkänsla, med
hvilken vi oftast uppfatta landskap, ingår det mycket af vår
kärlek till och vår medkänsla för människor i den. I flertalet
af de naturscenerier, som våra ögon fängslas af, se vi spåren
af gångna människosläktens tanke och gärning: där bygd är
bruten, där hus rests upp, där kultur andas. Hvad ger det
inte för relief åt Uppsalaslättens järn- och stenåldersbygd att
se en grafsättning eller några runstenar, som föra med sig en
stämning af forntid. För att nu inte tala om slott och
odlingsmarker . . . Likväl, kan man tänka, är detta något annat
än pur natur. — En portugisisk skald vandrade en gång
genom en svensk bygd. När han i dikt skildrade sin vandring,
vardt det en klagan öfver det barbariskt vilda, kulturellt
rotlösa, uttryckt i orden: i dessa skogar har aldrig Virgilius
vandrat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
