Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bestigning af Kebnekaise sommaren 1908 af T. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hålla kursen här och undvika alla stenar samt på samma
gång förhindra de fräsande bränningarna att slå in i båten,
måste man vara väl förtrogen med älfven, lugn och säker,
och det var med verklig beundran vi följde Ellasons både
rörelser och minspel. När de svåraste ställena nalkades,
doppade kan blixtsnabbt hela styråran i älfven, gaf någon
kort order till roddarna och knep så ihop munnen och
samlade hela sin varelse i ett energiskt grepp om den korta
spadliknande åran, som han skötte på ett öfverlägset sätt.
Bränningarna gingo på sina ställen betydligt högre än
båtens relingar, och för några sekunder då och då var
spänningen så pass stor, att man ovillkorligen höll andan i
afvaktan på hvad som komma skulle. Två gånger tornade
vi mot stenar, och två gånger fingo vi en våg in i båten,
så att det kändes litet blött här och där, och båda gångerna
förvreds vår styrmans ansikte af en grimas, som tolkade dels
missnöje, dels sårad fåfänga. Emellertid gick det med
rykande fart, och vi tyckte att vi blott varit några minuter på
väg, då vi fingo sikte på Kalixforsbron. Men hvad nu!
Tänker han gå under bron, eller hur skall han med denna
hastighet kunna svänga in, utan att båten krossas? Vi hade
knappast hunnit fråga oss själfva härom, förrän han sneddar
af mot stranden med en olycksbådande fart, svänger midt i
en hvirfvel och- lägger till så lugnt som vid en stilla insjös
strand. Den manövern var särdeles storartad, och Eliason
satte sig förnöjd ned med ett bredt grin, som lyste upp hela
hans skrynkliga ansikte. Roddarna riktigt sjönko ihop,
andfådda och svettiga, men så hade de också rott allt hvad de
förmådde i femtio minuter, och de behöfde verkligen sansa
sig litet, i synnerhet som de hade 4 timmars stakning uppför
forsarna, innan de kommo hem igen och fingo hvila efter så
många dagars ansträngningar. De hade sannerligen gjort
skäl för de 70 kronor, som de nu inkasserade jämte vår
rikliga tacksamhet för en aldrig svikande välvilja och
tjänstaktighet.
Klockan var öfver 8 och det var för sent att hinna till
Kiruna på kvällen, hvarför vi hämtade vår post på Kalixfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
