Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På ömse sidor landamäret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett märgellager. Han hade lärt sig nere i Skåne hvad
märgel duger till, och fastän han numera var en mycket stilla
man, blef han yr af glädje.
Nu visste han inte bara hur han skulle få makt med
sanden, utan också hur han skulle göra den fruktbärande.
Nu var det slut med straffarbetet, nu vidtog ett arbete i
hopp och glädje. Han såg sig redan i tankarna som ägare
till en stor, rik gård.
Med ens mindes han nu hur han och Jan hade arbetat
för att gräfva en brunn, och att Jan då hade tagit upp en
klimp lera och sagt, att han hade funnit guld.
»Han visste’ detta med märgein, han visste det hela
tiden!» tänkte Sigurd. »Och han valde att dra omkring
som en tiggare framför att stanna hemma och göra oss
alla rika!»
Men denna tanke väckte inte hat eller bitterhet hos
honom, utan bara ett stort medlidande. Han förstod, att
tattaren inte hade kunnat tänka eller handla, som han borde
ha handlat. Han var af en annan art, och han måste lefva
så, som hans art bjöd honom. Om det lände till lycka
eller olycka för honom själf och för andra, så måste han
dock vara sådan, som naturen hade danat honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
