Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppmätningar, kuskade »Förman» iväg med grejorna, medan
vi andra i sakta mak cyklade mot gränsen till Värmland.
Dagens mål var Valåsen, beläget i Karlskoga bergslag vid
Möckelns östra strand midt emot Bofors. Disponenten vid
Valåsen bjöd oss välvilligt gästvänskap.
En turistfärd genom de trakter vi besökte, Närkes,
Karlskoga och Västmanlands bergslager, är väl värd mödan.
Området är ej alltför vidsträckt, lätt tillgängligt,
genom-korsadt af järnvägar och tätt bebyggdt. Man kan cykla
eller ännu hellre gå, då det i allmänhet ej är absolut
förstklassiga velocipedvägar. Är man ej som vi bunden af ett
visst uppdrag kan en tur här med stor behållning göras
på ganska kort tid. Bergslagen har alltid på mig gjort
intrycket af ur-Sverige, en samlad, kraftig natur men ändå
leende och idyllisk, förstorad mälarnatur. Sjöarna äro
många, stora och små, med klara, vida vatten, höjderna
med långa, mjuka konturer och vida utsikter och
sluttningar ulliga af löfträd bland all barrskog, och så nere i
dalarna vid vattendrag och gårdar en förbluffande rik
löf-trädsvegetalion, ask, alm, lönn, ek, al och naturligtvis
framför allt hjörk. Och så ligga midt i denna rika natur
de stora röda, torftäckta bergsmansgårdarna, som verka
gedigen gammal svensk kultur mer än alla andra. De
llesta heta på »hytta». Hyttorna äro i allmänhet för länge
sedan nedlagda och försvunna, men namnen och de
vör-diga bergsmanshusen finnas kvar. Det är ofta roliga
gårdsanläggningar med storstuga med flyglar, svalgångsbodar
och uthusfyrkanter och stora lummiga träd och trädgårdar.
Man kan lifligt tänka sig de myndiga vargskinnspälsade
bergsmän, som körde fram granna rokokoslädar till de
monumentala portarna och höllo gillen i de stora husens
låga salar. — Lekhytte by ligger med sina gårdar utefler
den slingrande stora landsvägen vid en liten bäck
nedanför en hög och skogig klack på Kilsbergen. Gårdarna äro
typiska, stora, vältimrade med utknutar, ofta brädfodrade,
röda, med en oftast låg öfvervåning och ett ganska platt,
frodigt grönt torftak. Skorstenarna stå hvita i grönskan
och ha svarta gjutna järnrökhufvar, ofta med årtal och
ornament. Porten är i allmänhet rikt ornerad,
monumental och effektfull. Uthusen, t. o. m. stallar och vagnslider,
ha (om de äro gamla) oftast svale. Gårdsplanen har en
rad träd, eller ock går en allé fram till husen, oftast ask,
lönn eller kastanj, stundom alla dessa, mera sällan ek
eller alm. Som synes en ståtlig gård, säker i proportio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
