Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två dagar i automobil af GUNNAR ANDERSSON
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är en stor präktig pjäs med anor, som nu blifvit
vårt tvådagarshem. Midtemellan ratt, gummiballong, handtag,
pedaler och gud vet hvad tronar säker och ständigt
vaken alla dessa hand- och fottags hjärna, allas vår vän
och välfärd chaufför Karlsson. Det är en ny, intressant och
sympatisk typ den moderne chauffören. Jag menar nu ej
den från hästdroska till automobil omvände droskkusken,
utan den verklige chauffören. Mekanikern ute på
allfarvägarna, med tusen osynliga trådar knuten till »maskinen»,
med blixttelegraf mellan hand och hjärna, försiktig och djärf
på samma gång, fåordig, handlingskraftig, oftast helnykter,
men ej okänslig för litet god mat. Honom skulle vi nu
studera och lära af under den trettiomila färden ned till
Ombergs bokkrönta sluttningar. Af bär det uppför höjderna,
som resa sig öfver Årstaviken, fram på den gamla stora
kungsvägen, trampad i århundraden af tusenden och åter
tusen den trötta hästfötter, nu nästan glömd som långfärdsled
och föga mer befaren än andra vägar, som tillfredsställa
de lokala behofven. Det var denna gamla hufvudväg
till »rikets södra orter», som vi nu ville se, där den
ledde från Stockholm till Södertälje och Nyköping, öfver
Kolmården till Norrköping samt vidare genom Linköping,
Skenninge och Vadstena utmed Vättern och Ombergs
sluttningar till Alvastra. För att vara riktigt säkra om vägen
låg i bildörrens kartficka: »Karta öfver Landsvägarna i
Sverige af Carl Akrell år 1811», äfven försedd med fransk titel
och text till främmande turisters tjänst.
Å denna jämnt hundraåriga karta från skjutsväsendets
sista stora tid hade vi alla de gamla gästgifvarhållen med
sina fjärdigsvägsafstånd och i den lilla resväskan låg Ernst
Moritz Arndts »Resa genom Sverige 1804», hvari skildras
just samma färd, som vi under så andra betingelser än den
svenskvänlige tysken nu började.
Rätt väl gälla än i dag hans ord om färdens början.
»De första trakterna omkring Stockholm söderut äro rätt
behaglige, i anseende till flera utsigter åt Mälaren, samt
många grupper af ekar, som pryda några landtgårdar. Ända
till Fittja har man dock till det mesta backig väg, med små
gärden samt här och där en äng.» Däremot sluppo vi helt
och hållet hans och så många äldre resandes klagolåt öfver
Fittja, som vi stolt kunnat skynda förbi 30 minuter sedan
vi lämnade Stockholm, om vi ej önskat fästa den gamla
krogens drag på plåten, som synes å omstående sida.
Klagolåten må dock anföras, till tjänst för dem, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
