Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet på Gotska Sandön af ALGOT RUHE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och isen bröt upp, men ingen kutter syntes. Den
gången var det fara vardt att provianten tagit slut.
Hvem vet hvad som kan stå i det telegram,
som efter alla tecken att döma ligger på Visby
telegrafstation och väntar befordran! Det är hårda,
pinsamma dagar. Fullt så afskuren från alla hade man
visserligen inte önskat bli. ..
28 juni. Först i dag, då allt hopp är ute och
tålamodet nära sitt slut, kom en reparatör från
Gotland. Han for tillbaka på aftonen. Då hade det
tagit till att blåsa, så telefonmontören fick sig en
oförgätlig färd.
29 juni. Sydlig storm med regn. På eftermiddagen
hör jag fyrmästaren i trappan till min kammare.
Han kom från stranden, i sjöstöflar och sydväst. Jag
förstod af hans min, att han hade något
betydelsefullt att förmäla. Det hade kommit en
jakt från Riga med fyra herrar och två damer ombord,
på väg till Stockholm, och sökt lä vid udden,
men råkat ankra på en farlig plats strax invid
Stenrefvet. Mäster och hans söner hade tyckt sig
se flaggen i sjå, satt båt i sjön och rott ut till
de nödställda. Men vid närmare påseende visade
sig nödflaggen blott vara ett kulört flor, som en
af damerna hängt till torkning. Det gick heller
ingen nöd på de resande, tvärtom, den uppsluppna
stämningen ombord kunde knappast beskrifvas.
Här hjälpte inga undflykter, jag måste följa med ut
och hälsa på dessa trefliga människor.
Jaktmannen visade i sin ryska segelhandbok en felaktig
uppgift, som han tänkte söka få rättad. Där anges,
att Sandön inte ger lä utom i undantagsfall och att
det då inte är rådligt att gå den närmare än på en
mils afstånd.
30 juni. Sol och glädje i luften. Jag springer
ut öfver banken för att titta efter, om jakten låg
kvar, och får då se en hop människor gå och böja
rygg i stenfältet. Hur väl jag känner igen denna
ifver alla nykomna visa att plocka händerna fulla med
Sandöns märkliga stenar, så snart de satt foten
på land! Nu bär det af inåt skogen,
till så många vackra punkter man hinner med på de
par timmar turisterna ha till sitt förfogande.
En af dem tar vyer och fotograferar oss framför
fyrmästarens veranda. Denne man, en ingenjör,
deltog som menig soldat i slaget vid Mukden.
Man gör en titt in i fyrmästarens turist hydda, som
de med en mun be att få taga i besittning nästa år,
då de komma igen.
Vi följa med ombord: fyrmästaren skall visa kursen på
sjökortet och lämna några vinkar om lotsförhållandena
vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
