- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 /
300

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vinterexpedition till Kebnekaise af ALFRED WAHLSTEDT

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vi dock vattnet porla djupt nere, och Nia gräfver sig
med mycken möda ned genom snön, men blir stannande
mot isen, som trotsar allt. Intet hopp om en droppe
vatten den dagen alltså.

illustration placeholder

SIGNETJÅKKO FRÅN FOTEN AF TUOLPAGORNI. Förf. fot.

Men ute på den lilla jökelsjön nedanför Selkas breda
fjällsida plaska stafvarna plötsligt i vatten, som
pressats upp ur sjön af isens tryck, men var täckt
af ett tunt snölager. Nia sörplar i sig som en varg;
jag varnar, men han tiger och dricker och slutar
först sedan han sex gånger tömt mitt kokkärlslock om
en half liters rymd.

Långt söderut i dalen var föret knaggligt efter ett
föregående töväder, och svarta moränkullar sticka
upp som klippöar i snöhafvet. Vi runda just om en
sådan kulle då en järf plötsligen springer upp nära
inpå oss och ger sig af bortåt Kaskasavagge. Nia ger
till ett tjut och hvisslar skarpt, vill åtminstone
sätta skräck i odjuret. Järfven löper i långa bukter
följande de mörka moränåsarna för att inte blotta
sig mot snöfälten; kommer inte att stanna förrän i
Vistasvagge på andra sidan Kebnekaise, försäkrar Nia.

Det hade börjat att skymma af snötjocka och
det fallande mörkret, när vi runda om foten af
Signetjåkko, hvars våldsamma konturer otydligt skymta
ötver våra hufvuden, och löpa in i Ladtjodalen.

Terrängen skulle bli fin, sade Nia, men plötsligt
känner jag marken försvinna under mina fötter, och jag
rullar med mina omkr. 20 kg. packning på ryggen i mjuk
snö utför en af strandterrasserna vid Signetjåkkos
fot. Men nu blef det Nias tur att åka först och pröfva
terrängen! Dalbottnen är emellertid slät som ett golf,
och leden markeras hela tiden af tvära fjällväggar å
ömse sidor. Det glider jämnt, snabbt och ljudlöst i
det mjuka föret, och snart känna vi medluten, som
skall räcka utan afbrott ända till dalkorsningen
mellan Ladtjo- och Signevagge, säger Nia.

Tjockan lättar, och en och annan stjärna blinkar ofvan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:19 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1912/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free