Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
få sten till en hamnpir — motsvaras ju föga af det inres
torftighet, som utgör en slående bild af hur eldens
förstörande element i förening med människors ännu långt
mer förstörande pietetslöshet förmår vanställa en gången
prakt. Det är upprörande att se, hur de efter en brand
under senare delen af 1500-talet målade, visserligen rätt
enkla, plafonderna under Gustaf III:s tid, då slottet
inreddes till spannmålsmagasin(!), söndersågats till sädesbingar,
eller hur en dörr med inläggningar af de dyrbaraste
träslag bit för bit sönderskurits af klåfingriga besökande. Ej
heller den stora rikssalens apterande till landsarkiv vittnar
om öfverdrifven pietet, allra helst som man vid den nya
rappningen genom oförlåtlig vårdslöshet farit grufligt illa
fram med de gamla målade gubbarna i fönsternischerna,
de s. k. romerska kejsarna. Det är icke så mycket kvar
af den gamla härligheten, att man inte behöfver vara
ängsligt rädd därom. Det är knappt mer än några spår af
sådana dekorativa målningar — särskildt nämner jag ett
par intressanta, fantastiska bilder af slottet, som dess
dekoratörer tydligen på någon ledig stund roat sig med att
kleta på väggen i borgstugan. Det enda förnämligare rum,
som f. n. kan ge en föreställning om sitt forna utseende,
torde vara den ståtliga kyrksalen, tack vare sitt väl
bevarade tak, bestående af ett enda ofantligt stjärnhvalf.
Det var icke utan, att vi för att hinna igenom hela
vadstenaprogrammet till sist måste öka farten en smula. Ty
vi hade i perspektiv för kvällen en lockande härlighet,
som inte gick an att framflytta till en alltför sen timme:
vi voro — häpna nu, o läsare! — inbjudna till kvällsvard
hos Verner von Heidenstam på Naddö. De omständigheter,
som lågo till grund för den sällsynta ära, som härmed
vederfors vår skoltrupp, kunna saklöst förbigås; alltnog —
vi voro i nämnda lyckliga predikament. Visserligen var
vädret inte idealiskt, ty under vår vandring i Vadstena
hade himlen öfveröst oss med skur på skur — men hvad
betydde vädret, det minskade inte pojkarnas förväntan!
Det värsta ovädret för dagen var för resten öfver, när vi
nere vid hamnen embarkerade i tre båtar för att ro öfver
viken — Naddö icke stora men i slottsstil uppförda
byggnad sticker, som bekant, fram mellan träden på en udde
tvärsöfver denna.
Efter en 20 minuters kapprodd, vid hvilken pojkarna
togo karlatag, som rent förbluffade de rovana båtkarlarna,
landade vi vid målet och tågade i regnkappor och våta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
