Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ VANDRING I LAPPLAND. 281
Klockan 4 på morgonen kommo vi ändtligen utför en
brant sluttning ned i Tarradalen. Dimman lättade för några
ögonblick, så att vi sågo en glimt af en bred dal med en
slingrande flod och omgifven af fantastiska bergformationer.
Vid Tarreluobal (luobal = tjärn) vadade vi öfver en flodarm
och slogo oss ned på en långsträckt ö midt ibland täta
videsnår. Lappen gjorde upp eld, vi bröto videkvistar till bädd,
och så lade vi oss kring elden. Det var litet ruskigt att
ligga så där ute i dimma och fukt, och vi visste, att det
längre ned i dalen fanns en torfkåta. Men dit orkade vi
helt enkelt inte gå. Det var kallt, och vi vaknade då och
då för att lägga på elden. Vid sjutiden uppenbarade sig
det mest häpnadsväckande i denna enslighet — människor.
Det befanns vara ett af de öfvannämnda vetenskapsljusen,
som med sin fjällots lämnat Virijaure ett par timmar senare
än vi. Vi bjödo dem på te, och till gengäld bjödo de oss
på rodd längre ned i dalen. Dygdens belöning. Det var
för resten tacknämligt, ty nästa dagsmarsch var mer än 3y2
mil. Sedan gingo de till torfkåtan, och vi, som ännu voro
ganska »möra», sjönko ihop och somnade en gång till.
Fram på förmiddagen vaknade vi, gymnasten »skötte
hushållet» och hällde i oss fläderte. Vid tretiden på dagen,
fredag, fortsatte vi vår vandring.
Nu var det härligt väder igen. Dimman vek och solen
lyste, färgerna blefvo åter klara och starka, brunt, grönt
och blått i alla "nyanser. Vi gingo på fjällsidan, och
rörelsen, solen och den kristallrena luften återställde oss snart
från nattens utelif. Familjeflickan, som är filosofiskt anlagd,
förklarade, att hela denna färd var mycket uppfostrande.
Ty när hon låg på halm på golfvet i nybyggaren Modins
stuga i Jaurekaska, där det inte fanns tvättställ och inte
spegel och fönstren voro igenspikade, då tyckte hon det
var hemskt. Men efter 2 nätter i kåtor och 2 ute på fjället
tänkte hon på Modins turistkammare som ett under af
komfort. Och vi kommo öfverens om att vi nog skulle bli goda
och förnöjsamma människor efter detta.
Men hur skall jag kunna beskrifva Tarradalen? Den står
för mitt minne som ett naturens under, underbar i sitt
dystra majestät, underbar i sin leende ljufhet, underbar
i sin öfversvallande rikedom. I dalens midt flyter
Tarra-jokk, ömsom forsande, ömsom stilla, så genomskinligt
källklar, att de brokiga småstenarna på dess botten glänsa i
solljuset. På flodens bägge sidor utbreda sig strandängar
i mjuka vågor ända till foten af de berg, som begränsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
