Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 NILS LITHBERG.
däst på lokor och selbågar synas rokokotidens bladslingor
ha lyckats växa sig fast.
De äldre föremålen äro oftast omålade. Under loppet
av 1700-talets förra hälft synes det ha blivit
brukligare ätt belägga de snidade sakerna med
färg. Men detta har med 1800-talets början
till följd att intresset för snideriet mer och
mer slappas och de stora ytorna fyllas i stället
med målningar. Det är nu som de brokiga
blomstren på allvar slå rot bland vår allmoge.
Efter denna korta översikt över de
former, i vilka de uppländska kulturskatterna
möta oss, och de principer, som betinga deras
uppträdande, må till sist även några ord
nämnas om den uppländska folkdräkten.
Omkring 1700
förekom ännu enligt
teckningar och
beskrivning i
Skoklosters arkiv en
folkdräkt i
Uppland, som
tydligen går tillbaka
ståndsdräkt från
1500-talets förra hälft. Numera
hava karaktäristiska folkdräkter
endast bevarat sig inom två
områden av landskapet, i Tierps och
Häverö socknar. Särskilt
häverö-dräkten och i synnerhet
kvinnodräkten är mycket karaktäristisk,
framför allt genom den kamlika
högmössan, vilken redan 1805 antöres som egendomlig för
trakten. För övrigt utgjordes dräkten av röd- och
grön-randig kjol, vit överdel med vida ärmar samt däröver rött
livstycke, vilket var så kort, att särken lyste fram mellan
livstycket och kjolen. Vid högtid bars över axlarna en
TRAS KED.
RÅDMANSÖ SIN.
på en högre
KLOCKSTALL. FRÖTUNA SIN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
