Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 EWERT WRANGEL
beklagar man icke ibland, att en gammal märklig kyrka
rivits eller genom ombyggnad fördärvats, och huru
stillösa finner man icke de under 1800-talets förra del
tillkomna stora, klumpiga kyrkobyggnaderna — stillösa som
en sannskyldig »salpeterlada»! Men det låg dock i denna
kyrkobyggnadsiver — om man vill vara fullt rättvis, måste
man erkänna det — en i grunden vacker strävan att ordna,
att göra gudstjänstrummet ljust och rent; och dess storlek
var tilltagen efter en from önskan om välbesökta
gudstjänster. En byggnad av sten ersatte ju ofta den eldfarliga
träkyrkan, och i tornet, som tillfogades, restes för
kyrkklockorna ett fast murat, vida synligt hus.
Bland ombyggnader, som under Tegnérs tid planerades,
var även den av Växjö domkyrka. Det var hans lärjunge
och efterträdare i den grekiska professuren C. G. Brunius,
som skulle utföra detta arbete, vilket ju i det hela blev
mindre lyckat med sina grova tegelornament och
kvasi-skånska trappgaflar (sid. 76). »Att anordna en
genomgripande förbättring af denna urgamla katedral var en ganska
angenäm om än något brydsam sysselsättning», säger
Brunius i sin Resa 1849. Fyra år förut (i juli 1845) hade
han också varit på orten; han hade då bland annat sett
och studerat Kronobergs slottsruin och hade sedan i
landshövding Mörners bostad på kungsgården för sista gången
sammanträffat med den ryktbare skalden, till vilken han
ända från ungdomen stått i stor förbindelse. Tegnér
föreföll ju kroppsligen svag och han talte också om sin snara
bortgång; men »ännu framlyste samma blixtrande snille
och samma öppna väsende som fordom utmärkte denne
utomordentlige man».
Under de sista åren — efter utbrottet av sinnessjukdomen
1840 och återkomsten från vårdanstalten i Schleswig på
våren följande år — var Tegnér ofta fängslad av krämpor
i sitt hem och kom långa tider icke ut; men däremellan
gjorde han resor och utförde till och med en eller annan
biskopsförrättning. Vanligen höll han sig dock på sina
promenader i vagn — under tidigare år hade han ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
