Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 SELIM BIRGER
det aflägsna Femsjö; »Unica Rusticorum planta
fenestra-lis», Impatiens Balsamin, hade föraktad blifvit undanträngd
till en eller annan torpstuga eller ställd i någon aflägsen
vrå på bondgårdarna, der den vårdades af någon gammal
gumma, hvilken ännu med samma omsorg, som’ under
barnaåren, omfattade sina kära Balsaminer. De unga
bondflickorna funno deremot ett mera värdigt föremål för sin
omvårdnad i Fuchsier (de modernaste och mest skattade
för närvarande), Pelargonia, Gerania, Cactus alatus m. fl.
som dock måhända snart äro förkastade för andra.»
: :
De tryckta skrifterna ge tyvärr ingen detaljskildring av
dessa tvenne småländska prästhem, vilka förmått fostra
sådana söner, men Levertin säger i den ovan citerade
redogörelsen för Stenbrohult, att man med ledning av
Samuel Ödmans klassiska beskrivning av det Wieselska
prästhemmet i det närbelägna Vislanda kan lära känna
det Linnéska fädernehemmets prägel, helst som en
anteckning styrker attStenbrohults prästgård hade snarlikt utseende.
Några utdrag av Ödmans skildring, dock med vissa
uteslutningar, följa här.
»Byggnaden var uppförd på 1650-talet af den tidens
timmer; står ännu och är förmodligen, näst den lada i
hvilken Gustaf Vasa tröskat, det äldsta trähus i Sverige.
Den bestod af två stora stugor, af hvilka den ena hade
fem kamrar. Gästsalen, som hade små fönster på tre
sidor, var rymlig och ljus, med bjelklag inuti och bar
ofvanpå sig ett stort loft med sparrtak. Främst i salen
emellan fenstren hängde en spegel, minst sex qvarter i
fyrkant. Glaset var icke större än ett octavblad och satt
djupt i fonden af en stor utgående ram. Detta glas
smickrade icke åskådaren. En blond såg sig der brunett och
en brunett fann sig svartbrun. Det vittnade, ått
folierings-konsten låg i sin linda, då det förfärdigades. Men ramen
hade på sin tid varit ett konstverk.––––—
En alldeles ofantlig träkista, stor som en skälig
span-målslår, intog i salen ett ansenligt rum. Den var ett slags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
