Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SALTOLUOKTA TURISTSTATION
Då »Langas» den 25 juni 1917 på den första turen för året
uppför Luleälv stävade in i viken mot Saltoluokta, riktades
nyfikna ögon mot den plats längst in i den lilla idylliska bukten,
där turiststationen ligger. Sedan månader var man utan
närmare underrättelser om hur det därstädes pågående bygget
framskridit; man visste ej, om man till äventyrs skulle få tillbringa
natten i det nya, stora präktiga härbärget, eller om detta, som
man nästan fruktade, ännu ej skulle vara tillräckligt färdigt att
taga emot några gäster. Under den tid, som närmast föregick
öppnandet av båttrafiken, då isen varken bar eller brast och då
således ingen kunde taga sig ned för älven, utan byggnadsfolket
levde däruppe som fågel i bur ur stånd att meddela sig med
yttervärlden, hade nämligen inga meddelanden om arbetets
framskridande kunnat lämnas. Därav den ovisshet, som rådde
ombord på båten. Snart nog visade det sig, att de mera
obestämda rykten, som ingått under våren, att arbetena ej
kunnat drivas så hastigt som avsett varit, vunno bekräftelse.
Där syntes visserligen på den lilla höjden omedelbart ovanför
den gamla turiststugan en stor ljus massa, men i den mån båten
närmade sig, kunde man se, att det stora huset visserligen till
sina huvuddelar var upptimrat, men att det saknade tak och
att i stället för fönster nakna gluggar gapade mot åskådaren.
Och samtidigt skvallrade stora högar av timmer, som lågo
uppdragna på stranden, om att ännu mycket arbete återstod.
Det gick sålunda icke att få Saltoluoktabygget klart till
turistsäsongen. Svårigheterna hade varit för stora. Först och främst
vädret. Dess i detta luftstreck nyckfulla makter hade under den
gångna vintern varit ovanligt ogunstiga. Under veckor hade
snöstormen härjat, så att intet mänskligt väsen kunnat vistas ute. Man
blåste helt enkelt bort. Kylan hade varit stark och gjort gjutningen
av källarens och grundens betongväggar till ett svårt problem,
som kunde lösas endast tack vare ett mödosamt arbete, som
påkallade särskilda tidsödande åtgärder. Transporterna de 8
milen på isen uppför sjösystemet från Porjus eller från Luleluspe
station vid järnvägen mellan Kraftverket och Gällivare hade tidvis
omintetgjorts av den svåra väderleken och isförhållandena, som
varit så ogynnsamma, att det ofta varit förenat med livsfara för
både människor och djur att taga sig fram över sjöarna. Mången
gång hade det hänt, att man fått vada i vatten och issörja upp
över knäna, och ovanligt tidigt blev isen landfri, vilket ännu
mer komplicerade transporterna. Härtill kom en alldeles ny
svårighet, livsmedelsfrågan. Besvärligt var det att skaffa mat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
