- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1920. Ångermanland /
252

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

252 H. KNOKK

När vi hunnit till forsen från Råtjajaure togo vi
kanoterna över det smala näset till denna sjö och fortsatte över
till dess nordvästra del, där en landremsa på 1.5 kilometer
skilde oss från Seggokjaure. Här lågo ett par fasta
lappkåtor, som tydligen användes vid flyttningarna till och från
gränstrakterna. De stodo olåsta och voro rikligt försedda
med
husgerådsartiklar, filtar och skinn.
Här gjorde vi oss
hemmastadda och
stannade över natten.
Kvällen tillbringade
vi sittande i en backe
och njutande av
utsikten. Kring
hjässan på Akka drog
ett oväder samman;
molnen blevo allt
svartare och allt emellanåt sköt en blixt fram ur dem.
Fjällen närmast omkring kunde ej mäta sig med Akka,
varken i skönhet eller höjd, men långt borta i väster
skymtade vi en rad fjäll, gränsfjällen, med vassa konturer och
vita fält, det hela bildande en vacker tavla med
kontrastverkan i svart och vitt. Med hjälp av kikare och karta
kunde vi även leta rätt på Sulitälma. Ovädret från Akka
närmade sig emellertid allt mer, och snart tyckte vi det
var skönt att få krypa in i kåtan, där en sakta eld
hindrade myggen att tränga in genom hålet i taket.

Natten blev en bland de bästa och mest myggfria vi
haft, men icke förty voro vi på benen klockan 5 på
morgonen, ty vi hade känslan av att det var en knogig dag,
som förestod oss. Landremsan, som vi skulle över, var ju
icke bred, men nivåskillnaden mellan sjöarna var 125 meter,
och dessutom skulle vi över en försvarlig ås och allt detta
på en längd av 1.5 kilometer, så att stigningen blev ganska
avsevärd, och dessutom var terrängen mycket stenig.

Vår första åtgärd blev att deponera alla återstående kon-

PÅ ALEMUSJAURE. Förf. fot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:01:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1920/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free