Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyrösade turistleder i Jämtlands fjäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rösningen från Sylfjällets turiststation mot Nedalen (alt. 1)
utgår från den starka stigen mot Storsylen, strax ovanför stationen, och följer först åslandskapet i riktning mot Tempeldalen,
går senare över Enaälven och slutligen upp i passhöjden mellan
fjällmassivets sydligaste utlöpare (Ekorrdörrfjället) och den s. k.
Sylpappa. Vid tillfällen då Enaälven är uppsvälld bör denna
passeras på bryggan norr om stationen och sedan följas på
något avstånd tills rösningen träffas. Till början av juli kvarligga vanligen snöbryggor högre upp i Tempeldalen. I en sväng
mot öster går leden ned i Ekorrdörren, mot Ekorrhammaren,
och sedan genom passet i västlig riktning och till höger om
den norska Ekorrån, mot gården Nedalen i Norge. På de stenfattiga hedarna norr om Ekorrån är leden delvis utprickad med
trästakar, å vilka en tvärslå anbragts. På norsk sida är vardningen utförd av Trondhjems Turistforening och går ett gott
stycke från Ekorrån, ned genom fjällbandet och sedan utmed
den gamla stigen från Ljungdalen fram till Nedalens hemman.
Stenar och bläckningar äro i björkskogen rödmålade.
Terrängen mellan Sylstationen och Ekorrdörren bör vid gott
väder icke verka avskräckande på en skidlöpare. Den å samtliga kartor inlagda, tvära, mot söder stigande branten mellan
Sylpappas utlöpare och Ekorrdörrfjället, som kulminerar vid
siffran 1301, förefinnes icke i verkligheten. Stigningen från Enaälven och upp till Ekorrpasset är i stället mycket långsluttande
och jämnt fördelad på nästan hela sträckan. »Väggen» ned i
passet är visserligen brant längre i väster, men öster om Ekorrhammaren är den mera gästvänlig och erbjuder, då snöförhållandena äro gynnsamma, en idealisk skidbacke.
Rösningen enl. alt. 2 är särskilt kraftigt markerad, detta därför att den om möjligt skall kunna vara synlig även vintertid. Fjällsidan norr om Sylmassivet är nämligen om vintern
mer eller mindre barblåst och leden blir därför »säkrare» vid
styggväder, så mycket mera som den ej går högre än till 1050
m ö. h., medan den förstnämnda, södra leden når upp till l 300
m ö. h. Av den cirka 20 km långa leden norr om Sylarna falla
drygt 6 km på svenskt och resten på norskt område, varest
Trondhjems Turistforening utfört arbetet. Rösningen är här så
väl lagd, att man kan passera de stora sankmarkerna vid Värdeberget (Stenfjeldet) utan att behöva stifta intimare bekantskap
med dem.
Mellan Blåhammarstugan och Storerikvolden är leden prickad
med smärre, vitmålade stenvardar på kalfjället, i skogen med
trästakar och bläckning å stammarna. Enaälven vadas vid den
stora kröken öster om Krokröset (riksröse) och bästa vadplatsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
