Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 ERIK HÄGG
redan omtalat under Karl Knutsson Bondes tid. När vi
uppnå den vackra Fallströmmen är det nästan stillt, och
vi få slutligen taga »snurran» i jöllen till hjälp för att i
behaglig tid kunna ankra i Saltsjöbadens präktiga
yachthamn. Därmed ha vi fullbordat den näst sista dagsresan
av vår färd, och när vi på aftonen i sittrummet betrakta
solnedgången, gå våra tankar tillbaka till allt det vackra, fria
och friska, som bjudits oss under vår åtta dagars segling.
Först nu förstå vi vad namnet Stockholms skärgård innebär.
»Nu inse ni alla», säger färdledaren, »huru hopplöst det
är att försöka i ord skildra denna skärgård. Man måste se den,
ja än.mer, man måste leva sig in i den för att riktigt kunna
fatta alla dess skönhetsvärdeii, från idyllerna i den inre
skärgårdens sund och vikar till vidderna därute i
havsbandet. Det har förunnats oss att såsom turister
genomfara denna skärgård under några vackra sommardagar. Vi
få emellertid ej förbise, att även vintertid, då isen ligger
blank mellan skären eller snön lagt ändlösa täcken över
det frusna havet, tavlor av största skönhet bjudas dem,
som färdas i »isrännan» eller på släde, kälke eller
skridskor taga sig fram över de stora vidderna.»
Vår lilla solbrända reskamrat nickar bekräftande och
samtalet avtystnar. Sommarnatten kastar sin skira slöja
över vattnet, här och var i land glimma ljus, och några
i kvällsvilan störda fiskmåsar sväva ljudlöst förbi oss att
söka en lugnare sovplats.
Nionde dagen.
Följande morgon äro vi tidigt uppe, ty färdledaren vill
gärna passera Stäket, innan den långa raden av
skärgårdsbåtar inträffar där. En liten »kärring» fyller nätt och
jämnt seglen, och vi glida behagligt fram över den vackra
Baggensfjärden. I öster skymta vi inloppet till
Kolströmmen, i nordost Farstaviken, vid vars innersta del
porslinsfabriken Gustavsberg är belägen, och i norr den idylliska
Kilsviken. Då klockan slår sju, gira vi in i den smala
farleden förbi Jakob Bagges gamla herresäte Bo för att där
mötas av fullständig vindstilla. »Snurran» kommer åter i gång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
