Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenbrohult av Gotthard Virdestam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STENBROHULT
235
STRANDPARTI VID SJÖN MÖCKELN, STENBROHULT.
tider varit en gränstrakt, och drag av gränslandskapen äro
ock skönjbara i dess naturförhållanden.
Erinrande om Finnveden äro de stora mossar, som
utbreda sig särskilt i socknens södra del omkring Älmhult.
Ödslig är anblicken av de stora, kala vidderna — dystrast
kanske i höstens kvällar, då dimman hänger tät och tung
däröver. Här och där sticker dock Värendsnaturen med sina
täcka, björkklädda kullar in i myrlandet, på så sätt
brytande dess enformighet. Även norrut kanta torvmossarna
gränsen till Virestad, men denna del får sin huvudprägel
av steniga skogsmarker, där barrskogen blånar och den
blyga linnéan ännu har hemvist i Linnés bygd. Vill man
se en klar bild av »det steniga Småland», bör man vandra
fram över de små grönskande tegar, som här av odlaren
ryckts undan skogens, enarnas och ljungens välde och där
varje släktled i århundraden fört en mödosam kamp också
mot stenen, men dock alltid måst lämna den drygaste
delen därav i arv åt sina efterkommande. Det finns ställen,
där stenrikedomen kan synas hart när outtömlig. Ner mot
mitten av socknen företrädes stenrikedomen ej blott av
kullersten och flyttblock, utan här träder också urberget med
sin svarta granit i dagen. Här finnes vid gården Röshult
socknens högsta, av ett bronsålderskummel krönta topp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
