Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
akavare från västsidan av jerfakaskajaure. G. Björkman foto.
bart branta och slingrande nedre del är härifrån vackrare
än någonsin.
När vi kommit halvvägs till Leipojaure, vända kamraterna
som hjälpt mig att bära, och ensam släpar jag mig vidare
med mina två ryggsäckar och alla smågrej or dinglande på
alla sidor med Kaisemerros (kartans Kaisemuora) låga rygg
som ledstjärna. Bruset av jokken nere till höger kommer
mig att tänka på Handöls- och Abiskodalarna, båda typiska
representanter för samma östliga typ av breda, mjukliniga
subalpina dalar. Vegetationen börjar antaga en allt
västligare prägel och stora hängmyrar av en nere i sjökedjan
okänd typ börja visa sig på sluttningarna. Så blänker
plötsligt Leipojaure fram, omgiven av vida myrmarker och
småsjöar, och längst borta vid den nordvästligaste viken stiger
röken från de gråa kåtorna i en backe. Aldrig har jag i
våra fjälltrakter sett en tavla med så helgjuten
vildmarksstämning — skogsvildmarken inne bland fjällen med sina
rättmätiga ägare som en del av vildmarken själv.
Mottagandet i familjen Partapuolis präktiga kåta gör inte
just vildmarksstämningen sämre. Endast sonen, som jag
känner från Vaisaluokta, talar svenska; de båda gamla
utöva sitt värdskap under tystnad. Och jag somnar in vid
elden med en härlig känsla av att vara så långt från allt
modernt kultursamhälle, som man gärna kan komma i våra
bebodda fjälltrakter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
