Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Övre dalarnas landskaps- och bygdetyper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
STEN DE GEER
DEN CENTRALA DELEN AV GRÄNGESBERGS GRUVBYGD.
A. Blomquist f to
dande gruvor, i öster Bispbergs gruvor och Vikmanshyttan.
I dessa skogar finnes endast gles jordbruksbebyggelse, väl
ursprungligen av finnbygds natur.
Inom övre Kolbäcksåns område, kring Väsman och
småsjöarna nedåt Barken, möter Västerbergslagens
järnindustridistrikt, som genom en hel svärm av gruv- och
industriorter med deras transportanordningar sätter sin prägel
på bygd och landskap. Främst märkes det sedan 1883
kraftigt utvecklade, malmexporterande Grängesberg, som blivit
Bergslagens största gruvbygd. Järnindustrien representeras
av Morgårdshammars verkstad och Smedjebackens valsverk.
Från distriktets gamla handelsort Smedjebacken (2 600 inv.)
utgår Strömsholms kanal, Kolbäcksåns 1796 anlagda farled,
som före järnvägarnas tid var distriktets egentliga utfartsled.
Grängesberg har nu sin särskilda malmexportbana till
Oxelösunds hamn, medan distriktets övriga järnvägar utstråla från
Ludvika, varav en längs Kolbäcksån mot sydost. Härigenom
har det som järnvägsort efter 1875 uppvuxna Ludvika (5 200
inv.) kommit att framstå som Västerbergslagens nutida
handelsmedelpunkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
