Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalarnas allmogekonst. Av Gerda Boëthius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 GERDA BOETHIUS
rikt på dekorativa värden och fyllt av en naiv och lekande
fantasi.
Stort sett sönderfaller Dalarna i fyra, i många
hänseenden olikartade områden, där kulturen, trots många
gemensamma drag, dock under århundradenas lopp fått en
väsensskild karaktär. Från Västmanlandsgränsen i söder och
upp till Stora Tuna och Ludvika i norr utgöres
allmogebebyggelsen av rika storbondegårdar med eller utan
tillhörande bergsbruk. Den är snarast att betrakta som en
fortsättning av Västmanlands bondekultur, men skiljer sig från
denna genom en levande tradition från medeltidens
timmermanskonst, vilken dröjer kvar in på 1700-talet, liksom även
genom sitt starkt dekorativa kynne. I södra Siljansdalen
har den konst uppstått, vilken trängt in i det allmänna
medvetandet som blomman av landskapets konstflit. Leksand
och Rättvik äro de ledande socknarna med Ål, Gagnef
och Mockfjärd som övergångsområde till Bergslagen.
Därifrån stamma de bästa dalmålarna, där har den rödmålade
gården fått en särskild charm, en karaktär av festlig ståt
och idyllisk hemtrevnad. Handafärdighet och dekorativ
känsla prägla alla slöjdade alster, smiden och husgeråd
likaväl som textiliernas prunkande färgmosaik.
Västerdalarna har liksom södra Dalarna i alla tider stått öppet för
sydligt inflytande, men samtidigt även för norskt. De
direkta förbindelserna med vårt västra grannland tyckas där
ha varit tätare än på andra håll och med dem ha
svallvågorna av de norska dalförenas praktfulla allmogekonst
gång på gång slagit över fjällen.
I alla dessa dalars konst och kultur märker man, att de
gå ut från en gemensam grund. Någonting uråldrigt,
kärnfullt och starkt skymtar fram bakom de röda gårdarnas
festliga ståt, en märgfull klang i språket, en direkt anslutning
till primitiva former i byggnader, husgeråd och sedvänjor.
Det finns en trakt i Dalarna, där allt detta lever kvar; det är
i norra Siljansdalen, de nordiska sagornas Järnbäraland.
1 Angäende Järnbäraland se: Sven Tunberg, Stora Kopparbergets
historia, I, Uppsala 1922, s. 20 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
