Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genom Väster- och Österdalarna. Av Carl Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 CARL FRIES
basen springer fram som en hög bastion. Från dess tak
såg jag långt i nordväst Transtrandsfjällen lyfta sin buktiga
jättesköld mot sommarmolnen. Det var en första skymt
av fjällen — därborta stiger det svenska landet för första
gången med fria vidder över skogarna.
Ett par dagar senare gick jag fram över fjällhedarna
däruppe. För den som förut blott strövat i Lapplands
fjälltrakter äro dessa våra sydligaste fjäll en ny, okänd värld.
De stora fjällbjörkskogarna, som i höga norden bilda ljusa,
blomsterrika förgårdar längst uppe mot kalfjällen, den
säregna floran på fjällhedarna, de vilda topparna med jöklar
och snöfält — här saknas allt detta, som för
Lapplandsresenären blivit till ett med begreppet fjäll. I
Transtrandsfjällen finner man blott en svag antydan till ett
björkskogsbälte: den översta granskogen är uppblandad med fjällbjörk,
och ovanför de mera tätt sammanslutna granarna stå här
och där några fjällbjörkar i glesa led.
Det var en lugn och strålande eftersommardag. Timme
efter timme vandrade jag över de väldiga, svagt böljande
fjällhedarna. Långt borta i sydost höjde diabasbergen sina
platåer, och i djupet under skogarna och de blå bergen
drog Västerdalälven fram med sin smala ljusgröna bygd.
Inga fjällblommor växte på heden, men i stället lyste
den praktfullt röd av miljoner ljungblommor. Dessa
ljunghedar äro ett säreget drag i de sydligare dalafjällens
vegetation; i Norrland spelar ljungen en obetydlig roll redan i
de övre skogarna, och på fjällslätterna saknas den vanligen
helt och hållet. Ljungfälten äro rikt insprängda med vita
fläckar av renlav, så att den vågiga heden liknar en matta,
marmorerad i ljungrött och vitt. Här i de sydliga
dalafjällen ströva inga renar, och lavmattan är därför överallt
orörd och vacker. I sänkorna på fjällheden utbreda sig
stora tuviga myrar, där hjortronen nu i augusti lyste i
tusental, röda och bärnstensgula.
Efter en oförgätlig fjälldag sökte jag mig ned i skogen
till Mil-Larssäterns fäbodar, och därifrån följde jag stigen
mot Transtrandsbygden. Numera ha bönderna på många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
