Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genom Väster- och Österdalarna. Av Carl Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 CARL FRIES
vars, som berättade den för mig. Han hade hört den av
sin farfar och denne åter av sin farfar, »och se’n är det
inte så långt ned till Gustav Vasa», sade Halvars Per
Olsson. Här utlämnas den nu till sist åt trycksvärtan.
Det var söndagen efter jul 1520. En Transtrandsbo hade
begivit sig ned till kyrkan i Lima, och efter högmässans
slut såg han en okänd man, som stod vid kyrkogårdsporten.
Ensam, lutad mot stenstolpen och med ena handen bakom
sig till stöd, stod han där och såg på menigheten, son|
strömmade ut ur kyrkan. På den tiden såg man sällan
en främling i Lima, och alla undrade vem den ensammç
mannen var. Snart därefter blev det också känt, då Gustav
i Sälen upphanns av de från Mora utsända skidlöparna.
— Så lyder denna tradition, och i sin frihet från romantisk
utstoffering bär den äkthetens prägel.
Vägen från Transtrand till Särna går först fram utmed
Västerdalälven, följer sedan Fuluälven och löper miltals
genom ödsliga furuskogar. Här stiftar man för första
gången närmare bekantskap med den skogstyp, som intar den
FULUFJÄLLS JÄMNA PLATÅ. HÄR STRÖVA INGA RENAR, OCH DEN
LJUSA LAVMATTAN ÄR DÄRFÖR ORÖRD.
Förf. foto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
