Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genom Väster- och Österdalarna. Av Carl Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENOM VÄSTER- OCH ÖSTERDALARNA 145
än i Lappland, där
den t. ex. i
Skelleftedalen når
omkring 600 m ö. h.
Gles fjällbjörkskog
strävar ännu ett
stycke högre, tills
den fattiga
fjällheden tar vid.
Däruppe lyste
lappljungens sista
vio-lettblå blommor,
där växte
krypljung, fjällbär och
ett par halvgräs,
vilka höra till
fjällhedens karaktärsväxter. På
Storvätteshågna mötte
vi alltså fjällfloran,
men fattig och
fåtalig i jämförelse
med de norrländska
fjällhedarnas
rikedom av arter.
Redan i Härjedalen finns det nästan dubbelt så många
fjällväxter som i Dalarna. Här saknade vi de nordligare fjällens
vackraste örter, bland dem isranunkeln, som brukar växa
där smältvattnet strilar från snön. I dalafjällen finns ingen
evig snö, och detta är, hur underligt det än kan låta, en
viktig orsak till florans fattigdom. Det är nämligen så, att
en mängd fjällväxter trivas endast vid snöfläckarna eller på
sådan mark, där snön länge legat kvar.
En stor och ödslig fjällsyn öppnar sig framför qss från
Storvätteshågnas topp, som når en höjd av 1 204 m o. h.
— i väster de vilda norska tinnarna och i norr de mjukt
formade Härjedalsfjällen. Strax ovan Hällsjön hade vi
10 Suenska Turistföreningens Årsskrift 1926.
STORSUGNET I ROTÄLVEN, ÄLVDALEN. O. Byström foto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
