Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vika kyrka. Av Sigurd Curman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VIKA KYRKA 153
gare sekel hade prytt henne och som först helt nyligen genom
en restaurering åren 1917—18 åter framkallats och blottats
för våra ögon.
Man är i allmänhet så benägen att tro, att det var
reformationstiden, som överkalkade de medeltida
kyrkomålningarna, som kastade ut helgonskåpen, som drev ut
»medeltidens mörker» och gjorde templen »ljusa och glada» genom
fönsterutvidgningar och vitmålning av hela kyrkointeriören.
Man talar om den »protestantiska kalheten» i våra kyrkor,
ömsom berömmande, ömsom förebrående, alltefter den
ståndpunkt man intager till en mera utvecklad kyrklig konst.
Men därvid gör man den svenska protestantismen den största
orätt. Våra reformatorer ha ej ställt sig fientliga till den
kyrkliga konsten sådan den fanns i våra medeltida kyrkor.
De ha visst aldrig kalkat över några valvmålningar och
endast ytterst sällan kastat ut några helgonskåp. Tvärtom
bibehöllo de med ovanligt stark känsla för sund tradition
allt det gamla vackra
och vördnadsvärda så i
kyrkobruk och
kyrkodräkt som i
kyrkokonst. De omvandlade
och omvärderade det,
men förkastade det
ingalunda. Det blev
den s. k.
upplysningstiden förbehållet att i
snusförnuftigt nit mot
»medeltida mörker»
och »påvisk
villfarelse» utöva en försenad
bildstorms »rensning»
av våra kyrkor. Det
var först under mitten
och senare delen av
1700-talet samt förra
hälften av 1800-talet,
VIKA KYRKA, VAPENHUSET.
O. Melin foto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
