Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigtunas underjordiska arkiv av Erik Floderus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
belägna, dels ned till sjön, till bryggor och trähus för
handelns och sjöfartens behov. Detta tyckes framgå av fynd,
som där gjorts av mäktiga, knuttimrade träkonstruktioner.
Handeln spelade en viktig roll för staden, som stod i
förbindelse med stora delar av den då kända världen.
Många omständigheter vittna om dessa vidsträckta färder,
vilkas båda huvudvägar gingo åt väster och öster. Om
handeln med Frisland är redan talat; därom förtälja även
fynd av frisiska och västtyska mynt, vilka senare torde ha
kommit hit genom friserna. Förbindelserna voro även
livliga med England, där ju vikingarna grundat ett välde.
Därifrån kommo myntmästare, missionärer och troligen även
kyrkobyggare — särskilt S:t Per företer många anglosaxiska
drag. Anglosaxiska mynt finnas även bland fynden.
Den andra handelsvägen gick över Östersjön till
Ryssland och vidare utefter floderna, ja, ända till Konstantinopel,
vars kejsare höllo sig med en livvakt av nordmän. S:t Olov
synes vara byggd efter orientaliska förebilder, och en
mängd jordfynd — arabiska och bysantinska mynt, krucifix,
en liten bronsplatta med framställning av ett helgon av
bysantinsk typ, samt de små vikter, som uppvisats tillhöra
ett orientaliskt viktsystem — peka även mot Orienten.
Dessa vikter äro gjorda av järn med ett tunt överdrag
av brons, för att ohederliga människor ej skulle kunna
ändra deras vikt genom skrapning. De äro små, ty man
vägde huvudsakligen silver, det vanliga betalningsmedlet,
som förekom i form av mynt, styckade smycken eller
oarbetad metall. Halten prövades genom repning med ett
vasst föremål. Vågarna liknade de ännu använda, tvenne
i kedjor upphängda skålar och en balansstång, allt av brons.
De voro hopfällbara, så att vågen jämte vikterna kunde
förvaras i en dosa och bekvämt medföras på de långväga
färderna.
Ett av de vackraste fynd, som gjorts i Sigtuna, är en
dylik dosa, försedd med en märklig runinskrift från tiden
1025—50, som enligt tolkning av prof. v. Friesen omtalar,
att dosans ägare var en man vid namn Djärv, vilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
