Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskoga bergslag. Ett okänt hörn av Värmland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
känner, att man skulle råka i ett liknande dilemma, ifall
man ställde frågan så här: när skall man egentligen skriva
om sin hembygd? Gör man det som helt ung, är det
tämligen säkert, att man inte bemästrar tekniken: konsten att
skilja på väsentligt och oväsentligt. Man är för
självupptagen och för »grön» och skulle uppväcka både löje och
medlidande, ifall man befordrade sina färska minnen till
trycket. Börjar man samla sina minnen på äldre dar,
lurar den faran, att man tycker allt vad man sett och
upplevat vara så fasligt märkvärdigt. »Den gamla goda tiden»
framstår i ett förklarat ljus, och när man jämför förr med
nu, blir man vresig och orättvis. För att inte tala om, att
man »minns» en hel del ting, som man aldrig upplevat, utan
bara drömt om eller hört berättas av andra. Man blir mer
eller mindre omedvetet en lögnare.
Den enda lösningen ur dilemmat blir sålunda, att man
aldrig bör skriva om sin hembygd, utan överlämna det till
utsocknes, vilka kunna göra sig oberoende av den känslans
källåder, som kväller ur djupet, och se objektivt på det
som är.
Om jag likafullt efter omkring fyrtio års bortovaro från
hemorten sätter mig till med uppgiften att skildra den för
andra, så sker det endels av kärlek till den granens sus, vid
vars rot mitt bo var fästat, endels av ett
rättfärdighetsbehov. Min hembygd Karlskoga behöver en förklarare och
försvarare, hur inkompetent han än må känna sig.
När jag en sensommarafton på gränsen till september strax
före Degerfors gled in i Värmland och kort därefter i
Strömtorp — f. d. Karlskoga station — bytte om tåg för att
med olidligt sniglande »fart» nalkas min hembygd, kände jag
icke alls den längtansglädje, som jag borde känna. Snarare
var jag fylld till brädden med de affekter, som i antiken
ansågos böra framkallas av ett äkta sorgespel, nämligen fruktan
och medlidande. Herre Gud, tänkte jag, hur skall det gå?
Hur skall det gå, när barndomsminnen, som äro förankrade
i hjärnvindlingar, vilka under åren upptagit en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
