Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H EKMAN SUN I) HO EM
att bergsbruket har blomstrat inom Närke ända till
medeltidens slut. Ingenstädes finner man emellertid några
upplysningar om järn till verkningens egenart, vilket ju är helt
naturligt, då det endast rör sig om gåvor, köp, testamenten o. d.
Hur kan man nu tänka sig arbetets gång?
Bergsmannen var även jordbrukare, därpå tyda de i
privilegierna för Västra berget bestämda fridstiderna:
vårfriden, tiden för jordens brukande och sådden, samt andfriden,
skördens tid. Under dessa årstider få vi tänka oss att allt
arbete med bergsbruket vilat. Mellan vårfrid och andfrid
måste gruvbrytningen ha ägt rum; det ringa malmbehovet
upptogs då genom tillmakning ur de grunda gruvorna, som
övergåvos, så snart de blevo besvärade av vatten. Under
vintern kan denna malmbrytning icke gärna ha försiggått.
Dagarna voro korta och i de öppna gruvorna besvärades man
av is och snö, som förhindrade tillmakningen. Efter skörden
på hösten fälldes väl skogen för gruvans och kolningens
behov och föregående års huggning kolades. På vinterföret
framfördes gruvved, malm och kol och när våren kom med
Gammal bergsmansgärd i Lekhyttan med de karakteristiska gjutjärnsskorstenarna.
Vid Kilsbergens fot, på gränsen mellan berg och bygd, bodde de forna bergsmännen,
och deras arbete var i lika mån ägnat åt järnet och jorden.
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
