Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÅNS M A N N E Ii F 12 L T
de gamla lederna. Och de som skola sätta upp de nya
vägvisarna, angivande våra långvägars slutpunkter, torde göra
klokt i att erinra sig historien från den gamla tiden, då
färdemän och forkarlar från alla håll och kanter möttes i
Hin-dersmässotid. Ty strukturen är densamma som fordom.
Såsom genom en föryngringsprocess gjutes nytt blod i de gamla
ådrorna. Med förvåning och ej utan bävan förnimmer man
pulsslagen och den ökade hastigheten. Men det växande
Sverige visar, att det är liv och kraft och rytm i fenomenet.
Örebro har återtagit sin plats som en betydande vägknul.
Närkes provinsvägar hava åter blivit riksvägar.
Av ensliga stigar och öde led har vårt vägnät utbyggts.
Landets geografiska skapnad och bebyggelsens historiska
utveckling hava bestämt »rödjandet och broandet». Ostörda ha
vi kunnat lägga grund för fortsatt arbete. I dag breddas
vägarna och krökar rätas ut. Snart läggas efter antikens
mönster snörrätt nya kungsvägar. De radiella vägarna i Närke
torde dock vara givna till sin huvudsakliga riktning. De
öppna ännu möjligheter för resenärer att färdas till Sveriges
spridda landamären, de bereda rum för tidens fria handel.
Men sälohuset vid Bodarne är en saga, den harneskklädde
brovakten vid Eyrabro är borta, »tullarna» leva knappt
kvalens i sägner, och om de 372 grindar, som stängde de
allmänna vägarna i Närke för 50 år sedan, minna nu blott
några grindstolpar eller en grupp blommande eterneller
ej olika Närkesvapnets rosor — invid en stenfot, som
markerar platsen för en riven, liten grindstuga. Inga hinder få
finnas på kommunikationslederna i tider, som obönhörligt
kräva avståndets oeh rummets övervinnande.
Men den vise minskar med vördnad farten vid
milstolparna och han är rätt noga vid val av vägen, där lederna
äro liera. Ty han vet, alt kulturens framsteg dock ej
rätteligen kontrolleras med hastighetsmätare. Livets konst
harmonierar snarare med naturens eget väsen, som kräver »ro
och trivsel».
Ett av våra viktigaste vägkors är onekligen att finna, där
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
