Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DJURGÅRDEN
nad, Thielska
galleriet, till de mest
tidstypiska uttrycken för
skedets anda: allt det
exotiska och Hans
Alienus-artade hos
nittiotalsromantiken förkroppsligas ju i dessa
vita moriska murar,
som sluta sig kring
något så ursvenskt
nationellt som Karl
Nordströms, Bruno
Liljefors’ och Carl Larssons
konst. Därifrån är
steget kort — åtminstone
i tiden, på andra sätt
kan det synas
svindlande långt—till Dj
ur-gården av i dag, med
boxning och brottning
på Cirkus, modärnistiska målare hos Liljevalch och tusentals
elektriska lampor över jazzen på dansbanorna. Och denna
sommar kan man ju på Djurgården rent av råka
morgondagen, som drar in på utställningsfältet vid
Djurgårdsbrunnsviken.
Det kan inte hjälpas, att Djurgårdens historia mestadels
har en något lättfärdig och alkoholhaltig prägel: här var
och är det en gång för alla nöjet och inte arbetet, som
spelar första fiolen, och krogar och danslokaler ha allt ifrån
frihetstiden bildat ett ur moralisk synpunkt oroväckande
starkt inslag bebyggelsen. Nöjeslivet på och kring
Djur-gårdsslätten med kasperteater och gatsångare,
kapplöpningsmiddagar på Hasselbacken för »hela Stockholm» och punsch
och militärmusik i parken för Stockholms övriga invånare,
är ju nu i stort sett försvunnet. Men i andra, minst lika
demokratiska former lever det kvar alldeles i närheten; det
C. G. Rosenberg foto.
Tätt invid utställningsområdet gömmer sig en idyll
från B elimans tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
