Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogen och fjället av Harry Smith
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förf foto
I skogsgrans en på Gi onfjallet Ett stycke ovanfor skogen lysa snödrivorna, men
i la av de översta bjoi kärna frodas en rik flora av stormhatt,
midsommarblomster m m
om och kommer det att skrivas ändå mycket mera om. Än
så länge är det ganska oklart. Ur biologisk synpunkt kan
man endast säga: björken går ej högre, än att
vegetationsperiodens värme och längd räcker för att låta den mogna
och förveda årsskotten, så att de utan skydd förmå uthärda
vinterns köld och uttorkande vindar.
De höjdgränsbestämmande faktorerna i klimatet visa
emellertid några tydliga tendenser. Så stiger i dessa trakter
björkens höjdgräns med förändringen från maritim till
kontinental klimattyp, och man torde kunna antaga, att det är
den högre sommartemperaturen, som åstadkommer
höjningen. Vid Storlien ligger björkgränsen på 700—750 m, i
sydvästra Dalarna på 900—950, för att i de mera kontinentala
Anåfjällen något överskrida 1 000 m, vilket är den högsta
nivå björken uppnår i Sverige.
Fjällre gionen eller regio alpina, vilken innefattar allt, som
ligger ovan trädgränsen, har i Härjedalen en ytvidd av icke
mindre än 1 400 kvadratkilometer. Huvudparten därav faller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
