Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regnards resa i Lappland. Ett 250-årsminne av Hilding Kjellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mit något, som står ganska långt ifrån en objektiv
reseskildring, och detta trots att han haft samtidens främsta verk
om Lappland och lapparna till underlag för sina notiser om
land och folk. Ty Regnards källa eller åtminstone
huvudkälla i dessa punkter är ingenting mer eller mindre än
Scheffers stora verk Lapponia. Denne Scheffer var som bekant
en tysk lärd, som inkallats till Sverige och nu verkade som
skytteansk professor i Uppsala. På uppdrag av den store
mecenaten och främjaren av konster och vetenskaper
Magnus Gabriel de la Gardie insamlade Scheffer uppgifter om
Lappland och lapparna från en hel rad meddelare i våra
nordligaste bygder och utarbetade med ledning härav sitt
gedigna och vederhäftiga verk, vilket — med undantag för
sagesmannens på svenska avfattade meddelanden — skrevs
på latin och utkom år 1673. Det är välbekant, att detta
utnyttjats av Regnard, men det är kanske icke lika känt hur
grundligt den franske resenären gått tillväga. Som redan
för länge sedan från franskt håll uppvisats, går vår poet
nämligen ända därhän, att han direkt översätter Scheffer och
sedan i allmänhet lägger uppgifterna i en eller annan
sagesmans mun. Fransmannen i Svappavaara, den latinkunnige
prästen från Jukkasjärvi och den obildade lappen vid
Torneträsk, alla lämna de märkligt nog Regnard uppgifter, som
ofta nästan ordagrant återfinnas hos Scheffer. Under
sådana förhållanden kan man nästan misstänka, att åtminstone
den omtalade fransmannen — även om han mycket väl kan
vara autentisk, då utlänningar icke voro sällsynta vid de
norrbottniska bergverken vid denna tid — fått sin insats
betydligt förstorad i skildringen. Han var ju särdeles bra
att ta till som förmedlare av de notiser, som Regnard ansåg
sig böra ge, men som han inte gärna kunde ha fått av
personer, med vilka han ej kunde samtala. I dessa fall verka
sagesmannen helt naturliga; i andra leder däremot metoden
till de mest barocka motsägelser. Johannes Tornseus, den
lärde prästen i Torneå, hade vid Regnards ankomst till staden
redan varit död i flera dagar, men anföres icke desto mindre
på åtskilliga ställen som direkt sagesman för förhållanden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
