Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sommarliv i Mälaren av Hans G. Westerlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyret lockade och drog som alltid i början av en färd, och på
oväntat kort tid kom jag fram till stranden, puttade kanoten i
sjön, stuvade hjuldoningen inombords, drog på gummiskorna
och satte mig att vänta på »Förpaddeln», alias min fru, skarpt
bevakad av några yngre medborgare. Förpaddeln kom
punktligt med bussen, och så paddlade vi i väg till stor besvikelse
för de yngre medborgarna, vilka hörbarligen väntat att vi skulle
prestera något extra i motorracerväg.
Trots frånvaron av motorhästar dröjde det inte många
minuter förrän vi styrde ut ur sundet och fingo syn på den första
fliken av Mälaren. En solblank fjärd, där vita ångare fullastade
med folk plöjde fåror i det lerbruna vattnet, svärmar av
makligt drivande kuttrar och hetsigt knattrande motorbåtar, skogiga
stränder, där villor tittade fram ur grönskan, odlade stränder
med herrgårdar skymtande bakom lummiga alléer, lövholmar,
granholmar, klippholmar, grunda vassvikar, branta bergsstup,
en hel provkarta på mellansvensk natur.
Åsynen av de drivande kuttrarna uppmuntrade oss till
kappkörning, vi Aände aktern åt Vårbybaden och avstodo
definitivt från nöjet att tälta där för en kostnad av 1 kr. per person
och natt, ett dyrt pris för en bit gräsmatta i Guds s. k. fria
natur.
När vi paddlat en timmes tid längs Mälarens södra strand och
sett våra landstigningsplaner motas av ett hundratal stela och
avvisande anslagstavlor, började en livlig antipati mot den
privata äganderätten uppstiga inom oss i samma mån som hungern
blev allt kännbarare. Våra skrikande magar mutades med
chokladbitar, och sedan vi roat oss med att paddla genom riggen på
en skuta som helt trankilt lagt sig till vila på botten med endast
masterna uppstickande över vattnet fortsatte vi våra studier i
affischkonst längs stranden. Vi uppfunno ett spännande
sällskapsspel, som bestod i att gissa om nästa anslag skulle heta
»Privat område» eller »Landning förbjuden», men sedan
Förpaddeln på kvinnors vanliga sätt trasslat till reglerna genom att
hänga upp sig på det ibland förekommande tillägget »vid vite»
slutade jag spela.
— Vi tycks få paddla hela natten, sade Förpaddeln modlöst.
— Det ser så ut, svarade jag. Annars ligger löftets land rätt
framför oss, men det är naturligtvis också privat område.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
