Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smärre bidrag - Gökträdet. Ett sommarminne från Jämtland av K. Wedholm - I våra sydligaste fjälltrakter. Ett par förslag till vandringsturer av E. T. Glas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under trädet. Fågeln sträcker på halsen, höjer vingarna, men blir
lugnt kvar på sin gren. »Ko — ko! Ko ko!» ropar han. Det
är en gök. I min båt har jag suttit under trädet, där göken gol.
Och den, som sitter under gökträdet, han får guld och gröna
skogar, allt vad han önskar. Men vad önskade jag? Intet.
Ute på sjön stämma två lommar upp en klagande bisarr duett,
fisken vakar i vattenytan, som krusas i ringar efter dess slag.
Manshögarna och Dörrsvalen, djupblå och allvarliga, bevaka Rutsdalens
fjällport, grant speglar sjön deras mäktiga silhuetter och vita drivor.
Båten glider in i strandens skugga. En morkulla singlar på
susande vingar över landningsplatsen vid Kolåsen, när farkosten sakta
törnar mot strandens stenar. Klockan är tio. En oförgätlig
vandringsdag är ändad. K Wedholm.
I våra sydligaste fjälltrakter
Ett par förslag till vandringsturer
I Transtrands socken möta fjällen första gången på resan mot norr,
inga »tinder», det är sant, men doften stiger stark från lågfjällens
vida hedar, och smältvattnet porlar nere i ravinerna, tills bäcken växt
sig till skummande kraft nedåt vallarna under trädgränsen. Där slingra
kostigar mot gläntorna, varifrån älven ses blänka — där är gott att
vara.
Några data från en vandring i dessa för turisten föga kända trakter
kunna möjligen vara av intresse, allra helst som färden så lätt kan
kombineras med fortsatt vandring mot Idre och all härligheten
däruppe. Till väsentliga delar sammanfaller den vandringsled, som skall
beskrivas, med en av major G. L. Wernstedt, Djursholm, föreslagen
(Stockholms Dagblad 1929). Tyngre packning behöver ej axlas, och
generalstabsbladen 101, 102 och 106 räcka till för orienteringen.
Vi befinna oss alltså i Transtrands kyrkby vid Särnabanan,
marschera över älvbron och slå in på vägen utmed det här lugna vattnets
västra sida vid Stenbäcksnäset. Ett vackert vattenfall, där en bäck
från Hemfjället störtar sig utför branten, markerar lämpligt slut på
landsvägsnötningen. Intill bäckens norra strand bär den steniga stigen
rätt upp mot myr och vattenstrilad blockmark, innan den egentliga
sugningen till Hemfjällets kala ljunghedar tar vid. Mot Mil-Larssätern
där mjölkrast väntar, eller rätt upp i terrängen mot fjällets väl
synliga kam, där en av traktens folk uppförd enrums turiststuga är
belägen. Den är inredd med britsar och kokkärl; ved brukar även finnas
upplagd. Ganska knogigt, men belöningen vinkar däruppe på fjällets
härliga matta av ljung, blåbärsris och renlav; tämligen sparsamt
lysande azalea och lappljung är allt, som egentligen påminner
botanisten om att han befinner sig 800 meter över havet. Fram över den
snustorra heden, så fort den betagande utsikten över älvdalen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
