Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: Resa genom Halland i rummet och tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppspanad — så mycket kan man hitta i domboken. I danska
och norska framställningar av postväsendets historia finner
man också illdådet omnämnt, och det meddelas, att
rånmördaren efter ett år blev fasttagen och avrättad — hans namn
uppgives ha varit Simon Bentsen, men om han var skåning
eller hallänning vet jag icke, icke heller vem den olycklige
postryttaren var. Säkert är blott att han red över
Hallandsåsen i en röd klädeskappa fodrad med gul boj, att han bar
på bröstet en mässingsskylt med danske kungens namnskiffer
och det norska lejonet, och att han icke fick föra mer än en
postsäck och icke blåsa i horn, ty han var en utländsk
undersåte. Det danska imperiet var slaget sönder, och en av dess
viktigaste förbindelseleder, den långa halländska landsvägen,
gick över svensk mark.
Det var en tid, mellan freden i Brömsebro 1645 och freden
i Roskilde 1658, som denna gräns mellan Halland och Skåne
tillika var gränsen mellen Sverige och Danmark, och i juni
1654 kom drottning Kristina efter att ha avsagt sig svenska
kronan, farande söderut från Halmstad, där hon roat sig några
dagar och skrivit spirituella brev till franska akademien för
att ådagalägga, att hon var vid gott humör. När hon kom till
den bäck, som bildar gränsen, steg hon, om man får tro Fryxell,
ur vagnen och »sprang med uttryck av den livligaste glädje
över till den främmande stranden. Ändteligen är jag i frihet!
utropade hon. Ändteligen har jag sluppit från Sverge, dit jag
hoppas aldrig mer behöva återvända». Vill man se det stycke
jord, där Kristina utförde sina frihetskaprioler, och glädja sig
åt att även den stranden nu är svensk, så stannar man i
tvivelsmål, ty man vet icke — åtminstone vet icke jag det —
om drottningen på sin väg från Halmstad till Hälsingborg for
över Margretetorp eller över Båstad och Grevie. Fryxell gissar
det sistnämnda och identifierar platsen med Stensån vid Båstad.
Jag tror det icke, ty landsvägen har passerat Stensån långt
tidigare, strax söder om Skottorp, och korsar den icke mera,
Stensån bildar icke gräns. Utan jag finner det mycket
sannolikare och mycket mera tilltalande, att Kristina for den
östligare vägen, och att det följaktligen var på Margretetorps
gästgivaregård, som hon klädde sig i karlkläder. Med värja vid
sidan, bössa över axeln, karlhatt och svart peruk steg hon till
häst och kallade sig greve Dohna, till häpnad för någon av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
