Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Protokoll vid årsmötet 1933
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 5.
Val skulle förrättas för tre år efter i tur att avgå varande kapten V. von
Feilitzen, redaktör N. Horney, professor P. Quensel och f. d. rektor C.
Svedelius samt för ett år efter framlidne nomadskolinspektör E. Bergström och
bankofullmäktigen I. Rooth, vilken pä grund av bristande tid avsagt sig
leda motskapet i styrelsen.
Härvid återvaldes för tre år hrr von Feilitzen, Quensel, Svedelius och
Horney; de tre förstnämnda erhöllo 107 röster vardera, den sistnämnde 104 röster.
En röst tillföll antikvarien Gustaf Hallström.
För ett är valdes arkitekt Hakon Ahlberg och direktör Gunnar Rooth med
102, respektive 96 röster. Antikvarien Gustaf Hallström tillföll 9 röster.
§ 6.
Företogs val av revisorer och återvaldes härtill enhälligt f. d.
kanslerssekreterare O. Groneborg och kamrer G. V. Rubin. Till revisorssuppleanter
återvaldes likaså enhälligt kanslirådet G. Uggla och bankkamrer A. Meurk.
§ 7.
Meddelades att styrelsen beslutat tilldela riksantikvarien, professor Sigurd
Gurman föreningens jubileumsmedalj i guld. Medaljen överlämnades till
riksantikvarien Gurman, varvid ordföranden anförde:
»Herr Riksantikvarie!
Allt som sker har en orsak i det förflutna och skall i sin tur icke bli utan
följder i det kommande. Nuet är blott en liten länk i den kedja, som förenar
forntid och framtid. Förutsättningen för kultur måste därför alltid vara, att
mänskligheten pä sin ökenvandring genom tiderna har blickarna riktade både
bakat mot redan övergivna lägerplatser och framåt mot de ännu okända mål,
som kunna dyka upp bortom horisonten.
Vid blicken bakat på de äldre kulturskedena ligger det makt uppå, att
förståelsen för dem icke blir ett privilegium för en lärd kast utan att även
menige man sä långt möjligt läres att överblicka de stora sammanhangen. Härför
fordras naturligtvis en popularisering. Men dä gäller det att undvika en
annan fara — förflackningen. Hade det historiska sanningskravet och den goda
smakens fordringar måste upprätthällas.
Den nu levande generationen av representanter för den svenska
kulturminnesvården har medvetet och konsekvent följt just dessa synpunkter. Ni har
själv en gäng uttryckt tanken pä det sättet, att ett kulturminnesmärke bör
sättas i stånd att pä det tydligaste och klaraste sätt självt berätta sin historia
för betraktaren utan lärda mellanhänder. Och tanken har fullföljts med
vetenskaplig noggrannhet, med konstnärlig fantasi och med det goda
omdömets takt.
Om framgången kan ingen tveka. De kulturhistoriska minnesmärkena ha
nu ingått i den stora allmänhetens medvetande pä ett helt annat sätt än
tidigare. De träda fram som verkligheter, förtäljande om förfädernas liv och
död, om vardagens möda och helgens ro, om oförvägna färder i öster- och
västerled, om odlarens kamp med en omild natur — om blodet som flöt i
strömmar utanför Visby ringmur men också om den fridsälla klangen av
klockorna i Värnhem och Vreta.
Svenska turistföreningen hyllar Eder i dag såsom den främste representanten
för och den geniale ledaren av det arbete, som skänkt det svenska folket detta
rika tillskott i dess kulturella liv.
Eftersom STF:s mal är att sprida vidgad och fördjupad kunskap om
fosterlandet och en sädan kunskap icke är möjlig utan uppammande av kärlek
också till kulturminnesmärkena, ingår intresset för värden av dem såsom ett
av de viktigaste leden i vår verksamhet. Vi vilja i det avseendet betrakta
oss såsom Edra medhjälpare. Edert arbete innebär i sig en kallelse till allt
folket: »Kom, se och första!» Och vi falla in med maningen: »Gå, se och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
