Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Barthel: Kungsleden i september
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spikalapparnas stam och är ordningsman för lapparna på båda
sidor Sitojaure. Man har just kommit ned från fjällen, bott här
en vecka bara. Det är två familjer med tillsammans 2 000
renar. Och när snön kominer, fortsätter man ned mot kusten,
ett stycke förbi Jokkmokk.
Det är granna människor med lugna, smidiga rörelser och
intelligenta ögon, de båda gamla med vackra ansikten. En gryta
med getost hänger över eldstaden. En ung kvinna ligger på knä
och gräddar bröd, matar elden och ordnar bränderna med
raffinerad skicklighet. En ung karl sitter med korslagda ben och
snor vidjor, barkar dem, sveder dem, snor dem, slår knut på
dem och lägger dem åt sidan. Vidja efter vidja i jämn rytm
och utan ett tveksamt handgrepp. Gumman bjuder kaffe, bjuder
efter ålder, den gamle först, så Holmbom och så mig. Räcker
fram en kopp i taget på en avlång bricka av ljus björk och med
en sockerskål av björk, ett förnämt snideri. Sällan har kaffe
smakat så gott, sällan har jag njutit av så mycket naturlig grace.
Efter kaffet letar gumman fram ett knyte, som hon försiktigt
vecklar upp och breder ut för våra fötter. Det innehåller några
glittrande stenar hon funnit i fjället. Nu är det så att den här
familjen är avkomlingar efter en lapp, som på 1600-talet fann
silvermalm i Alkavare, blev upphovet till bergshanteringen i
Kvikkjokk och på den grund döptes till Gruvvisare. Nu har
kanske gumman tankar åt samma håll. Nå, stenarna se ut som
ovanligt glimmerrik gnejs, och det säger jag henne. Inte för att jag
är någon geolog, det är kanske silver när allt kommer omkring,
men jag lar sannerligen inte risken att väcka några förhoppningar.
Vi tacka för oss och traska ned till båtlänningen. Där ligga
två turistbåtar, så slipper vi ro mer än en gång och det är
välsignat. Lappbåtar av den vanliga typen, långa, smäckra,
klink-byggda grankanoter, lättrodda och lättstyrda. Vi ta oss över
till Sitojaure-stugan, invid Sirkaslapparnas sommarläger. Lägret
är övergivet, folket har gått nedåt. Men lämnat massor av grejor
kvar i väntan på snön. Ett dussin båtar äro uppdragna på
stranden. Travar av pulkor kring kåtorna, skidor och vargspjut och
grövre husgeråd.
Kungsleden löper ju hela vägen längs gränsen mellan
högfjäll och lågfjäll. Här ser man det klart. I väster stegra sig
fjällen, stapla sig över varann, nakna och mörka, och dalen
pressas ihop, dyster och tryckande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
