Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Gunnarson: Genom Slättdal och Skogsdal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Gunnarson
norr ut från kyrkan sträcker sig socknen. Runt några småsjöar
däruppe emellan Stora Le och norska gränsen finns det
jordbruksbygd och ganska tät bebyggelse. Hästarna i dessa trakter äro av
norsk ras och nötkreaturen rödkullor eller fjällkor. Större eller
mindre skogsskiften höra till varje gård. Men här förekommer
ingen rovdrift; man säljer inte skogen på rot till skogshandlare
längre utan avverkar själv ett visst antal kubikmeter årligen och
kör fram timret till vägar eller vattendrag, där det mottages av
köparen, uppmätes och likvideras.
Skogsbygderna mellan Ed i söder och Nössemarks kyrka i norr,
mellan Stora Le i öster och norska gränsen i väster äro i mitt
tycke de avgjort intressantaste trakterna i hela Dalsland. I dessa
bygder fann jag de stiligaste människorna, utan stadsfernissa,
ursprungliga, friska och strävsamma. Och så granna flickor och
pojkar där fanns, alla med felfria, bländvita tänder. — Hur kan ni
bibehålla era tänder så väl? sporde jag en dag en ung bondtös. —
Vi tuggar kåda, kom svaret, rappt och övertygande. Så var det.
Grankådan, använd som tuggummi, anses här i trakten vara
mycket bra för tänderna.
Under mina vandringar bland skogsbygdens folk kom jag en
morgon till en gård, där jag verkligen fick arbete. Bonden hade
blivit försenad med sin skörd på grund av timmerkörning han åtagit
sig. All havre var skuren och hängde på stör men inte ett lass var
inkört. Sin träda hade hän gödslad men ej tillbrukad för sådd.
Till den gården kom jag som efterskickad. När jag sporde om
arbete var man tacksam för min hjälp. Familjen bestod av man,
hustru, en 9-årig son och en tjänarinna, en 17-års
hemmansägaredotter från socknen. Gården hade ett enastående vackert läge vid
en liten insjö. Nu fördelade vi arbetet så att husbonden redde till
trädan och harvade ned utsädet med gårdens ena häst, medan
den unga flickan och jag körde in havre med den andra. I Norge
såväl som här i Sverige i trakterna mot norska gränsen är det
flickornas lott att lägga hö- och sädeslassen ute på fälten. Med
konstförfarna händer lade min arbetskamrat sädesbanden tillrätta på
lasset alltefter som jag likt en elevator langade upp dem till henne.
Bonden drev på med sin rågsådd, redde till teg efter teg, handsådde
och harvade ned utsädet om vartannat. Det var bråttom. Han
spådde regn efter den långa torkan. Men att bärga in skörden och
få höstutsädet i jorden på en Nössemarksgård tar ej lång tid. På
två dagar voro vi färdiga med de arbetena. Och vår husbonde
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
