Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Forsén: Från järn till trä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olof Forsén
främst Upperuds ståtliga herrgårdsbyggnad, men minnena från
järnbrukstiden är det knalt med; ett litet bruksmuseum rymmer
bland annat de första styckena stångjärn som smiddes vid bruket,
och utanför ett gammalt magasin ligger det en stångjärnshammare
och en malmklump som vittna om en gången epok i det
dalsländ-ska näringslivet. Malmklumpen har förresten en historia som är
nästan symbolisk: det berättas att den är vad som finns kvar efter
ett försök till brytning av silvermalm för femtio eller sextio år
sedan. En apotekare hade satsat stora pengar i företaget, men
resultatet blev klent. »Man vann ungefär såpass mycket silver ur
malmen som en tvåkrona. Det räckte till en brosch åt apotekarens
hustru», och så var det slut med den gruvdriften.
På vinden i herrgårdsbyggnaden stå bruksböckerna i långa
rader, det är mäktiga läderklädda folianter med vittnesbörd om goda
och onda tider, om företagsamhet och träget arbete. Här skymta
allehanda namn ur bruks- och adels- och officerskretsar, många
av landets mest bemärkta släkter äro representerade. Och på nästa
sida finner man kanske andra namn, kärva, okända namn som
inte ge andra associationer än möda, plikttrohet och försakelse —
det är namn på torpare och smedlärlingar och sågare och drängar.
Ju längre man kommer tillbaka i tiden, dess mer bli man påmind
om den rika tillgången på arbetskraft. Varje sida i böckerna från
1700-talet ser ut som ett helt litet konstverk. Bokhållaren har inte
haft bråttom — han har i stället arbetat så många fler timmar.
Bokstäverna äro utförda i sirligaste pränt, deras okända
upphovsmän ha lagt ner mycken möda både på sidans komposition och
på dess detalj utsmyckning. Det är inte ovanligt att finna en sida
som ser ut att ha krävt ett gott dagsverke.
Från bruksherrarnas liv under gångna storhetstider äger
litteraturen flera skildringar. Rörelsens ekonomiska historia, växlingarna
i metoder och arbetsuppgifter kunna bruksarkiven ge besked om,
och de skola väl finna sin skildrare. Om smedernas och
drängarnas liv vid bruken under förra århundradet kan man ännu få höra
gamla trotjänare berätta. Låter det inte pampigt när vi stiga in till
den nittiofyraårige Aron Lundkvist vid Åsensbruk och höra
honom börja sin skildring med att räkna upp namnen på de sex
smeder som arbetade vid Håverud när han som liten pojk kom dit
för första gången 1853! Det var hårda tider. Lundkvist började på
allvar göra rätt för sig i livet vid tio års ålder. Då sattes han att
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
