Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Persson: Fåglar i fjällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fåglar i fjällen
platsen, syntes inga labbar till. Däremot hittade vi en smäcker,
skifferbrun fågelvinge, om vars ursprung det inte kunde vara
någon tvekan. För kanske blott några timmar sedan hade en tragedi
utspelats här, och en enda blick på telefonledningen till Sylarna,
som gick fram just i närheten, sade oss, hur allt hade gått till.
Vi stodo just och begrundade vår egen otur och fjällabbens
sorgliga öde, då en mörk fågel kom strykande över oss i gungande
flykt. De båda mellersta stjärtpennorna voro starkt förlängda och
vajade för varje vingslag. Fjällabben! Han sänkte sig och försvann
bakom en kulle, och vi rusade efter för att om möjligt finna hans
bo. Men då vi åter fingo ögonen på honom, gick han helt
obekymrad och plockade insekter vid foten av en stor snödriva. Och då vi
i vår iver kommo honom alltför nära, flög han bara undan till en
annan driva och fortsatte sitt näringsfång. Så där skulle han inte
bära sig åt, om han hade ägg eller ungar. Han skulle kretsa tätt
över våra huvuden, slå efter oss under ilskna skrik och kanske ge
oss ett hugg eller en ordentlig vingtörn, om vi kommo för nära hans
bo. Så småningom klarnade dock sammanhanget. Fågeln hade
otvivelaktigt häckat här, men så hade maken förolyckats, och den
kvarlevande hade inte ensam förmått skydda äggen eller de späda
ungarna mot det kalla regnet.
En stund strövade vi planlöst fram och åter över fjällheden för
att söka efter den förolyckade fågelns kropp. I stället funno vi
lämningar efter en liten vadare, som även den hade måst låta sitt liv
vid telefonledningen, och det visade sig så småningom, att dessa
härrörde från en skärsnäppa. Just då kom en skara om tio stycken
fjällabbar och kretsade länge omkring oss med sin tärnliknande
flykt. Det har sagts, att fjällabben skulle vara helt beroende av
läm-larna och att han varje år söker sig till trakter, där de förekomma
talrikt eller också slår sig ned vid havet, eftersom han i likhet med
strandpiparen, rödbenan och kanske ännu flera av fjällhedens
bevingade invånare ursprungligen är en kustfågel. Nu kunde vi
konstatera, att labbarna även under lämmelfattiga år träffas här uppe
men att de då i allmänhet inte skrida till häckning.
Vi fortsatte vår väg, och länge följde oss labbarna i vida kretsar
under den mörknande himlen. Vi togo ut stegen för att hinna till
nattkvarteret, men ännu hade inte turen övergivit oss. I den sanka
fjällsidan träffade vi på otvetydiga spår efter sädgäss, och det var
för oss alla en nyhet, att de kunde draga sig så högt ovan
skogsgränsen. Ett stycke längre bort visade en annan hög av spillning,
347
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
